Denna flik innehåller samlad information och bilder gällande robotverksamheten på F 8 samt dess övnings- och krigsgrupperingsplatser. Observera att F8A och F8B hör till förstärkningsalternativen och var således inga platser som byggdes ut.  Platserna projekterades och planerades innan arbetet med dessa avslutades -73. Viss dokumentation finns dock, delar av den presenteras här.

 

Författat av Håkan Wall.

Utbildning i uppstartsperioden.

I avtalet med de engelska tillverkarna ingår att engelsmännen ska sända personal till F 8 för att ge den svenska personalen en utbildning och även vara behjälpliga i uppstarten. Omkring 30 engelsmän kom att tillbringa 2 – 3 år på F 8 (enligt Alf Svernbys anteckningar). Inför detta behöver mycket göras på F 8 innan utbildningen startar. C F 8 begär i slutet av 1963 extra medel för att dessa kostnader inte ska belasta F 8:s egna budget, bl.a. äskar man pengar för expeditioner och lektionssalar både i byggnad 97 och i berghangaren, elinstallationer och fastsättningsanordningar för två lavetter i berghangaren. Man vill även ha medel till verksamheter som ”ej kunnat förutses i förhand, studiebesök, resor mm”, ingen summa anges för detta utan man önskar ” ”ett anslag av lämplig storlek”.   

Vi saknar kännedom om tidpunkten när de första engelsmännen dök upp, dock är den F 8 guide som skrevs på engelska daterad i mars 1964. Materialen anländer tidigt, mellan 1963 – 1965 kom material i en strid ström, vi vet att 1964 förvarades robot 68 material i berghangarens tunnlar, det var så mycket att C F 8 i en skrivelse från 28:e augusti 1964 påpekar att fria gångvägar måste finnas ur brandskyddssynpunkt. När de första robotarna anländer vet vi inte, det vi vet är att de 24 robotarna i första omgången är tillverkade mellan september 1963 och mars 1964. Per-Erik Holm, som vid denna tid arbetade som robottekniker på CVA, berättar att modifiering av robotar utfördes tidigt i robotverkstaden på F 8, så första leverans kan ha utförts redan runt årsskiftet 1963-1964 men vi har inte kunnat fastställa tidpunkten.  

1963 togs ett riksdagsbeslut som fastslog att sex robotdivisioner skulle tillföras Flygvapnet, en skoldivision och fem övningsdivisioner.
På F 8 fanns två robotdivisioner, med två robotkompanier vardera. 1:a divisionen var en skoldivision och 2:a divisionen var en sedvanlig robotdivision, begreppet övningsdivision verkar inte vara använt på övriga flottiljer, där kallades den rätt och slätt robotdivision. Men på F 8 användes begreppet hela tiden och är även idag ett vedertaget begrepp för personal som tjänstgjort på just F 8.
När verksamheten började starta upp 1964 fanns ett fåtal personer på plats, Bert Darby berättar att när han, som ny fänrik, kom till divisionen fanns där två kaptener, Bror Larsson och Per Arne Perming samt tre förvaltare, Börje Crona, Harry Råneby och Bruno Mellver.
Hela förbandet borde varit fullbemannat runt 1967-68 berättar Klas Gröndahl som var robotstridsledare på 2:a divisionen.


I texten som följer nedan kommer flera olika platser med anknytning till robot-verksamheten inom flottiljområdet att nämnas så vi ska bekanta oss med var dessa ligger i förhållande till varandra.

1)      Robotverkstaden
2)      Bantröskel 21
3)      Hangar 4 med hangarplatta 4
4)      Fredgrupperingsplats
5)      Byggnad 97
6)      Bergsplattan
7)      Laddningsbyggnaden
Bild via Lantmäteriets karttjänst.

Nu tar vi oss en närmare titt på området där det verkligen är full aktivitet.

1)      På fredgrupperingsplatsen står fyra stycken robotar i beredskap.
2)      Här stod kraggarna, anslutna till elnätet.
3)      Belysningsradarn, vi ser knappt själva vagnen, däremot skuggan av den.
4)      Uppifrån och ner: robotgruppcentral, luftkonditioneringsaggregat, motorgenerator. Här ser vi också                       skuggorna bäst, notera storleken på dessa, ”tripp, trapp, trull”.
5)      Två stycken liggande robotar.
6)      På Hangarplatta 4 står två robotar på lavett, vi kan följa kablaget som går till robotgruppcentralen, söder             om den står resterande materiel uppställd med belysningsradarn längst ner.
7)      Byggnad 97.
8)      En robot på lavett på Bergsplattan.
9)      Belysningsradar längst upp till vänster, under den robotgruppcentral med sin utrustning, så åter igen                   skuggorna ”tripp, trapp, trull”.
 Bild via Lantmäteriets karttjänst.

I mars 1965 finns så mycket material på plats så att utplacering, sammankoppling och tester kan ske.

Bergsplattan, vid ett senare tillfälle, dags för kabeldragning. Vid en full gruppering med fyra robotar är längden kabel ca 9 km. Notera att en blindrobot ligger i bakgrunden. 
Foto via F 8 Kamratförening.

Mer om denna finns under ”Historik”, här följer bara några bilder från förberedelser inför den stora dagen.

Divisionen omfattade 81:a och 82:a kompaniet. Här utbildades all fastanställd taktisk personal, all strids-ledningspersonal samt värnpliktiga systemtekniker. All fast personal (officerare och underofficerare) utbildades här under 3 månader, utbildningen omfattade teori och träning i simulator, detta var en grundkurs för hela systemet. Strax efter grundkursen kallades till ännu en kurs för sin tjänst. Robotstridsledarna gick en 18 veckors taktisk/operativ kurs i robotstridsledning som omfattade både teori och träning i simulator. Träningsprogrammen innehöll allt från att starta systemet till skott med störning.
Därefter övergick man till sin ordinarie tjänst där man löpande tränade praktiskt i utrustningen på freds-grupperingsplatsen.
Litteraturen som användes var hophäftade maskinskrivna papper som var direkt översatta från de engelska originalen. Allt bildmaterial var ritade figurer.

Robotstridsledarna hade sedan taktiska repetitionskurser samt träning i simulator ett antal gånger per år. Uppgiften hur ofta detta förekom går isär beroende på vem man pratar med. Det var i alla fall minst en gång per år men träning i simulatorn kan ha varit upp till 4 gånger, att uppgifterna skiljer sig åt kan bero på olika minnesbilder men också att det kan ha varierat under tid.

Kursen för belysningsradartekniker var på 14 veckor.

Även de värnpliktiga systemteknikerna gick 3-månaderskursen, de som blev uttagna till denna tjänst var bliv-ande ingenjörer. Om de inte slutfört sin ingenjörsutbildning kunde de få anstånd med sin militärtjänst. De ut-bildades till värnpliktiga systemövervakare (sövak). Antalet verkar varierat, men mellan 4 – 6 per år utbildades. När de genomgått sin 2 månaders ”gröntjänst” på sitt ordinarie förband kom de till F 8. Hans Sjödahl berättar att han gjorde sin ”gröntjänst” redan 1968 för att sedan plugga i fyra år innan inryckning. Efter 3-månaderskursen var de kvar på F 8 i 3 – 4 månader. Thomas Grundmark som gick utbildningen under augusti 1970 – februari 1971 berättar att utbildningen var omfattande och att den förutom den tekniska biten även bl.a innehöll körning med tung lastbil samt lyft av robot och lavett. Hans Sjödahl minns att de tränade mycket på felsökning och på att byta kretskort i rbgc, brr, robot och lavett. Han fick även utbildning på att byta servon i lavettens växellåda. 
När tiden på F 8 var över placerades de på sitt ordinarie förband under återstående värnpliktstid, vilket var ca 2 månader och där blev de sedan krigsplacerade. Både Hans Sjödahl och Thomas Grundmark tillhörde F 10. Grundmark berättar att han någon månad efter muck flyttade och när han överfördes till ett annat MILO tappades hans utbildning bort och han blev krigsplacerad i personalreserven. All utbildning till ingen nytta !!

Kursdeltagare 1970. Övre raden är vpl sövak, i mitten står Thomas Grundmark. På nedre raden sitter officerare som gick utbildningen till robotstridsledare, andra från vänster är fänrik Ulf Brandels, F 8. Bilden är tagen i Hangar 4 och vi ser 3 robotar i bakgrunden. Kaptenen som sitter i mitten är flygande personal och varför han gick en utbildning som robotstridsledare för att sedan "försvinna i tomma intet" ställer sig flera från F 8 jag pratat med sig frågande till.  
Foto via Thomas Grundmark.

Den fastanställda tekniska personalen, flygtekniker som var rbgc-tekniker, brr-tekniker, robot-tekniker, lavett-tekniker, el-tekniker osv gick en kortare utbildning på några veckor, tiden varierade beroende på tjänst. Enligt en handling från 1965 nämns att robot och lavettkurserna varade i 9 veckor.

På F 8 skedde all praktisk övning på exercisplatsen vid hangar 4, där stod alltid en komplett robotgrupp uppställd med 2 robotar på lavett. Teorilektionerna ägde rum i byggnad 97 och även i hangar 4. Teorisalarna i berghangaren var sedan länge tagna ur bruk, redan i februari 1965 konstaterades att de inte var ändamålsenliga.

De första lärarna i skoldivisionen var de tre förvaltarna Börje Crona, Harry Råneby och Bruno Mellver men med tiden utbildades flera till denna tjänst. Klas Gröndahl som var lärare i drygt 4 år berättar att taktikutveckling var något som ständigt var aktuellt.
Åke Lundberg, som var lärare i robot /lavett berättar att de första åren utbildades även värnpliktiga robot-tekniker, radar-tekniker, rbgc-tekniker mm på skoldivisionen. Det blev dock övermäktigt att hinna med alla dessa elever så det bestämdes att dessa istället skulle utbildas på respektive flottilj.

Det fanns även en kompanichefskurs där bl.a krigsplanläggning ingick. Även för robotledare med tjänst i Lfc/Rrgc fanns en kurs.

Samtliga befäl fick även genomgå en marskstridskurs, den hölls dock i Halmstad. 

I krig skulle skoldivisionen gå i fält precis som övriga divisioner och kompanierna hade var sitt krigsgrupperings-område. I krigsorganisationen var lärarna krigsplacerade i robotförbandet. I fredstid fick de dock utföra en del sysslor som kompanichef, ex. att besöka och inspektera ”sina” krigsgrupperingsplatser en gång per år. Klas Gröndahl som var lärare för robotstridsledare var själv robotstridsledare i 84:e kompaniet. De första kompanicheferna var Mats Söderberg på 81:a och Bert Darby på 82:a. 

När robotdivisionerna på F 8 avvecklades 1974 försvann även utbildningsverksamheten. Praktisk simulator-träning för robotstridsledare flyttades till F 17 och genomfördes 2 gånger per år berättar Björn Sjöstedt, F 13, men den taktiska delen av repetitionskursen försvann.     

Denna division omfattade 83:e och 84:e kompaniet. Denna division var en fältmässig division precis som övriga divisioner på de andra flottiljerna, det var de som stod med ett kompani i beredskap på fredsgrupperingsplatsen, allmänt kallad robothöjden. Men även de fick medverka i utbildningen. Ulf Brandels, som var robotstridsledare, berättar att han höll utbildning flera gånger per vecka med elever från skoldivisionen. Det var deltagare både från systemutbildningen och repetitionskurserna. Efter en taktisk utbildning/genomgång och träning i simulatorn på skoldivisionen kom de till Brandels för praktisk träning i en verklig miljö då man övade mot flygplan som befann sig i luftrummet runt Stockholm.

Ulf Brandels har uppfattningen att personalen på F 8 skulle kunna få en robot i luften mycket snabbt vid skarpt läge just på grund av man övade hela tiden på ett helt annat sätt än övriga förband. Däremot, säger han, var de andra förbanden bättre på att ”köra lastbil i skogen och gruppera snabbt”.

De första kompanicheferna var Thomas Warming på 83:3 och Christer Köhler på 84:e.

Andra divisionen uppställda på Bergsplattan runt 1971.
Stående från vänster: Jan Kristiansson, Jan Engfors, Herbert Nilsson, Åke Lundberg, Erold Wiklund, Jan Hulthén, Börje Crona, Bruno Mellver, Hans Andersson, Curt Andersson, Folke Östberg, Einar Ågren, Rune Nilsson.
Sittande från vänster: Sune Brobäck, Sture Röstlund, Harry Råneby, Clas Göran Bringdal. Anders Eklund, Per-Arne Perming, Sven Hammar, Sten Agerlöv, Ulf Brandels, Göran Hultgren, Bo Jakobsson.
Foto via Clevie Hornstrand.

Ett robotkompani uppställt för avfärd, troligen på en taxibana på F 8. Det vi ser är en robotlastbil lastad med luftkonditioneringsaggregat och motorgenerator, rbgc på släp, robotlastbil med antennburen på flaket och brr på släp, två robotlastbilar med robotsläp, robotlastbil med lastad lavett och expeditionskärran på släp, robotlastbil med lastad lavett och verkstadsvagnen på släp, två robotlastbilar med var sin lastad lavett, därefter två robot-lastbilar som troligen är lastade med kablage.
Bild via Järfälla kommuns bildarkiv.

Det var ju andra divisionen som skulle stå i beredskap på fredsgrupperingsplatsen. Låt oss titta lite närmare hur det kunde se ut på robothöjden.

En flygbild över robothöjden. Denna bild är en mycket tidig bild, vi ser den nybyggda laddningsbyggnaden till höger i bilden. Tll vänster ser vi fredgrupperingsplatsen och längst till vänster bergsplattan.
Foto via F 8 kamratförening.

Nu har vi kommit närmare och nu ser man vad som händer.
- på de två plattorna längst till höger står en robot på lavett.
- strax nedanför ser vi mellan träden från höger, rbgc, brr och kragg.
- på andra plattan från vänster står en tom lavett.
- på första plattan från vänster står en robot på lavett.
- mellan dessa plattor ser vi en robot som transporteras med det engelska laddningsfordonet.
Detta fordon lånade man från England för att hantera robotar med innan robotlastbilarna var levererade. Dessa levererades enl uppgift tidigt 1965. Denna bild är alltså tagen innan dess. 

Här är ännu en bild med full aktivitet, tegen vid ett senare tillfälle.
- på plattan längst till vänster ser vi en robotlastbil med en robot.
- på de mittersta plattorna är lavetterna laddade med var sin robot.
- på plattan längst till höger finns något oidentiferbart, med en kraftig förstoring ser man en liggande robot, fenorna syns tydligt, men vad det mörka är går inte att avgöra.
- från varje lavett ser man den svarta kabelstammen som går till rbgc.
- belysningsradarns antenn syns tydligt en bit upp i bilden.
- både rbgc och brr är maskerade, vilket tyder på att detta är en övning då detta inte var ett normalt förfarande. - - till vänster, snett ovanför plattan ser man en ensam stolpe, på skuggan ser man att något sitter i toppen, detta är simulatormasten.
Bild via F 8 kamratförening. 

På övriga flottiljer fanns 2 stora betongförråd att förvara robotar i som inte stod på fredsgrupperingsplatsen. Dessa förråds syfte var inte att skydda mot fallande bomber, för innan dess skulle robotförbandet lämnat flottiljen. Syftet var att skydda omgivningen mot explosionsrisken då robotarna var stridsladdade, bar startraketer med krutladdningar och monterade startrakettändare.

På F 8 fanns inte den risken då där fanns en laddningsbyggnad som robotverkstaden lämnat efter sig, där monterades och demonterades både startraketer och tändare. De två divisionerna på F 8 hade tillsammans 32 stycken robotar, av dessa stod alltid 4 stycken på robothöjden, 2 stycken på hangarplatta 4 och kanske några i hangar 4 för utbildning.

Den fråga jag ställt till alla jag pratat med i samband med skapandet av detta stycke: var förvarades resten? Till min stora förvåning är det ingen som vet.   

Både robotkropp, startraketer och tändare måste förvarats inom flottiljområdet. 26 robotkroppar som väger ca 1,2 ton styck och 104 startraketer på ca 250 kilo styck kan ju inte bara försvinna spårlöst. Det ligger nära till hands att bergshangaren var en utmärkt plats, men det förnekas av Åke Lundberg som uppger att inga robotar förvarades där nere. Hans Fehrnström säger sig minnas att robotkroppar förvarades på träställningar i hangar 4 men detta är ett minne som inte finns hos de som arbetade dagligen i hangaren.
Sven Hammar har en teori att robotarna kan ha förvarats i bergrum utanför flottiljområdet, det fanns många sådana utrymmen ner mot Ursvik.

För närvarade är detta en enda stor gåta  

I krig skulle divisionerna gruppera med vartannat kompani, där 81:a kompaniet placerades längst upp i norr, 83:e söder om dem, följt av 82:a och sedan 84:e på Södertörn. Sven Hammar som var divisionschef för 2.a divisionen den sista tiden spekulerar i att det kanske var skillnad i beredskap mellan divisionerna då 1:a divisionen fick ta ansvaret för utbildningarna och därmed inte övade lika mycket som 2:a divisionen. Därav denna ”varannan” gruppering.

På F 8 hade robotchefen sitt kontor. Robotchefen var tillsatt av flygstaben och hade det administrativa ansvaret för hela robot 68-organisationen. Den förste robotchefen var Gösta Lundström och han efterträddes av Cleive Hornstrand.

Som ni kan läsa i historik-avsnittet så började man redan 1967 diskutera systemets livstid. Ulf Brandels berättar att redan när han kom till F 8 1970 så pratades det om detta, men det var ingen som tog det på allvar, ”inte skulle de lägga ner F 8” var en vanlig inställning. När beslutet väl kom började befälen att försvinna till andra arbeten inom försvaret, dessutom kom inga värnpliktiga till robotdivisionen efter riksdagsbeslutet. Verksamheten tappade av, det var svårt att genomföra övningar utan värnpliktiga och mesta tiden gick därför åt till att förberedda avvecklingen. De två divisionerna slogs samman till en.

Snart fanns bara tre befäl kvar, divisionschef Sven Hammar, Anders Eklund och Ulf Brandels samt ett antal tekniker. I slutet var bara Anders Eklund kvar.

Den 1/4 1974 omvandlades F 13 robotdivision med två kompanier till F 13 robotbataljon med tre robot-kompanier, varav ett var förrådsställt på F 8, i berghangaren. Det var kapten Per Arne Perming som över-lämnade F 8:s stridsplaner till Åke Janneryd som var robotbataljonschef på F 13. Tanken var att det förråds-ställda F 8 kompaniet skulle kunna användas på de tre nordligaste krigsgrupperingsområden som tillhört F 8, där det mellersta förordades. Det kompani som grupperade på F 13:s norra grupperingsområde skulle även kunna krigsgruppera på F 8 F, Södertörn. Inget var bestämt i förväg utan detta bestämdes efter läget.
Åke Janneryd besökte samtliga grupperingsplatser tillhörande F 8 tillsammans med personal från F 8.

Det var endast två personer på F 8 som gick till de nya bataljonerna, det var Anders Eklund som gick till F 17 och en robotplutonchef vid namn Wiklund gick till F 13.  

Robotdivisionerna på F 8 var officiellt avvecklade 30/6 1974.

Egenritade ölflaskeetiketter till gravölen för Robot 68 i officersmässen juni -74.
Källa: F 8 Kamratförening arkiv.