Författat av Håkan Wall.

Från begynnelsen var en robotverkstad placerad på Barkaby. Hit kom den första leveransen av robotar samt övrig materiel. Även i Växjö inrättades en robotverkstad. Tanken var att varje verkstad skulle handa tre divisioner, eftersom F 8 hade två divisioner och övriga flottiljer en så skulle verkstaden i Barkaby tjäna F 8 och
F 13 och Växjö (TELUB) F 12, F 17 och F10. 

Efter en tid uppmärksammades det att den personal man utbildade och anställde på robotverkstaden på F 8 kort efter anställningen fick erbjudande om arbete i den privata sektorn med betydligt bättre lön.
För att lättare kunna behålla sin utbildade personal bestämdes att robotverkstaden skulle koncentreras i Växjö där konkurrensen om de anställda inte var lika stor. När man bara skulle ha en robotverkstad var också mer praktiskt att förlägga verksamheten någonstans i mitten av södra delen av landet för att få ungefär lika avstånd till samtliga robotflottiljer.

All materiel från England kom till F 8. De första robotarna kom i trälådor, en för framkroppen och en för bakkroppen, på bakkroppen var redan motorerna monterade från fabrik. Delarna sammanfogades på robotverkstaden och testades sedan tillsammans med lavett, rbgc och brr för att se att allt fungerade tillsammans. När utrustning till ett robotkompani var klart fick förbandet komma till F 8 och hämta hem sin utrustning. 
Per-Erik Holm som vid denna tid arbetade som robottekniker på CVA berättar att modifiering av robotar utfördes tidigt i robotverkstaden på F 8. så första leverans kan ha utförts redan runt årsskiftet 1963-64 men vi har inte kunnat fastställa tidpunkten.   

Kjell Brobäck började på robotverkstaden efter sommaren 1964 och arbetade fram till nedläggningen 1967. När han började fanns det robotar på plats, han minns dock inte om det var alla från första leveransen (24 st) eller om en del kom senare. Han arbetade med service av robotar, han berättar att servicen var enkel att göra då robotarna var i gott skick, så när det var för lite att göra hjälpte han lavettgruppen. Där fanns mer arbete för till att börja med var det stora problem med hydrauliken och kylsystemet. Till slut kom man på att förbandet stängde ner hela systemet över helgen och en kompressor klarade inte av stark kyla. Det var en svensk-tillverkad kompressor från SRM (Svenska Rotor Maskiner AB) som var inköpt av den engelska tillverkaren.
I England hade man inte uppmärksammat detta problem då deras klimat är mildare. Den kortsiktiga lösningen blev att meddela alla berörda att lavetterna inte fick stängas av, den långsiktiga lösningen var att montera in en värmeslinga så att kompressorn inte utsattes för stark kyla.

Han var också delaktig i rammotortester där man med en simulator testade att snedanblåsningsstörmställaren fungerade, de testade också att motorn hade drivkraft på en simulerad höjd på 20.000 meter. Provriggar för motorer och bränslesystemet kom från England. Två engelsmän var stationerade i Barkaby för att utbilda F 8 personal på provriggarna, de var även med att provköra allt innan överlämning. Brobäck minns inte riktigt hur länge engelsmännen var där men det var minst 6 månader.

Man upptäckte tidigt problem med lödningen på elektroniken i robotarna. Därför fick alla i robotverkstaden gå en mjuklödningskörs för att få arbeta med kretskorten, och de måste bli godkända. De flygtekniker som arbetade i verkstaden var vana att arbeta med flygmaskiner och där lödde man ordentligt så att grejerna skulle hålla, men den tekniken fungerade inte på de nya kretskorten.

Till robotverkstaden hörde laddningsbyggnaden (byggnad 118), även kallad ”kyrkan”.
(Denna del är sammanställt av Fredrik Lagerlöf).

Laddningsbyggnaden användes för att montera ur och i de explosiva delarna på roboten i samband med service och underhåll. De explosiva delarna förvardes under tiden i de två gröna sprängämnesförråden som finns på robothöjdens baksida. Byggnaden hade smeknamnet "Kyrkan" pga av dess väl tilltagna takhöjd. Byggnad 118 byggdes 1963. Under fliken "Telub" finns underavsnittet "Mera telub" där bilder finns interiört.

Från början var tanken att CVA (Centrala Flygverkstaden Arboga) skulle sköta underhållet av robot 68-systemet men redan 1966 överfördes uppgifter till TELUB i Växjö.

Per Erik Holm arbetade på CVA och tjänstgjorde på F 8 med modifieringar av robotar i ett tidigt skede, de höll till på Flygverkstaden och var fyra personer från CVA.

Han arbetade även på CVA:s motoravdelning med tester av Bristol Thor engine (68:ans rammotor) De hade en speciell testrigg där motorerna testades och så gjorde man flödesprov utan att starta motorn. Utrustning var placerad i bergsverkstaden. Det vi vet om testutrustning är att den ska vara konstruerad och byggd av CVA och att den senare levererades till TELUB. En kul detalj är att de hydraulpumpar som användes kom från RM2- motorer från J29, Tunnan.

I CVA personaltidning Bergstrollet nr 2 1962 kan vi läsa att CVA chefen Anders Högfeldt har varit i England under 10 dagar tillsammans med ett antal höga militära och tekniska chefer i Flygförvaltningen och studerat Bloodhound II. Han konstaterar att ett stort antal testutrustningar kommer att behövas och att det ligger en svårighet i att köpa just det som kan behövas. Han skriver: självklart vill engelsmännen sälja allt vad de i den vägen hittat på, och det som visades oss inte var småsaker”.
Troligen är det efter detta studiebesök som man bestämmer att CVA själva ska konstruera utrustningen.

När robot 68 hade avvecklats skickades utrustningen tillbaka till CVA för skrotning enligt Torsten Karlsson som var med och byggde provriggarna.
Det märkliga i historien är att ingen på TELUB vet något om motortester och inte heller känner igen utrustningen. Inte heller Rolf Nordström, Robotbyrån och FMV, som var på TELUB ofta minns något om motortester.

Nedan kan vi visa hur utrustningen såg ut. Det framgår att utrustning avsåg 3:e nivåns service, alltså den grundligaste.  
 
Samtliga bilder kommer från Arboga Robotmuseum.

Provrum med testriggar.

Torsten Karlsson i provrummet.

AHEPS, för andra nivåns service. Troligen är detta en hydraulisk styrutrustning för lavetten, den har kapacitet att serva flera lavetter samtidigt.