Författat av Håkan Wall.

På denna sida med undersidor har vi samlat det vi vet om inköpet av Robotsystem 68 samt försäljningar av överskottsmaterial.

C FV föreslog anskaffning av Robotsystem 368 (robotnummer var tresiffriga på den tiden) med sex robotdivisoner med avbeställningsrätt med tre divisioner. Förslaget antas den 27 juni 1961.

Den 6 september sammankallade Försvarsstaben utredningsledningen till ett sammanträde för att ta ställning till C FV:s förslag. Förslaget tillstryktes, endast C A (chefen för armén) reserverade sig då han föredrog robot 367 Hawk, för att uppnå standardisering. Robot 367 uppfyllde dock inte de krav som ställdes.
Den 31 oktober 1961 tecknas köpeavtalet på utrustning till tre divisioner, på fabrikens tillverkningsschema kallas denna beställning för ”Sweden 1st half”. Tillverkningen startar i september 1963. Under 1963 beställs utrustning för resterande tre divisioner. Tillverkningschemat visar att tillverkningen av ”Sweden 2nd half” påbörjas i oktober 1964.
Att man delar upp det i två beställningar kan vara av budgetskäl, det fanns helt enkelt inte plats i budgeten under ett enskilt år.

Vi har hittat delar av köpekontraktet samt en bilaga med förväntad prestanda samt förteckning på den materiel som omfattas av kontraktet. Bilagan med förväntad prestanda är en teknisk beskrivning som är fullständigt obegriplig för en lekman, dessutom är den svår att översätta korrekt då den är full med tekniska termer. Om någon är intresserad finns den publicerad med engelsk text.
Ni hittar det under ”Köpekontrakt”, ”Förväntad prestanda” och ”Beställd materiel” som ligger som underrubrik till denna sida.

I kontraktet ovan finns en klausul att det åligger säljaren att senast den 1 maj 1962 lämna förslag på hur driftsättningen ska genomföras. Den 5 oktober 1962 undertecknas kontraktet. Detta kontrakt har vi i sin helhet och det finns under ”Driftsättningskontrakt”.

I Klausul 22 (g) kan vi läsa om säkerhetskvalificeringen. Denna klausul fanns i alla avtal med BAC. I England hade man ett flertal säkerhetsnivåer. ”Secret” var motsvarigheten till vår ”Hemlig”, under ”Secert”-nivån hade England ytterligare två nivåer där kraven inte var lika hårda ”Cofidental” och ”Restricted”. Då dessa nivåer inte fanns i Sverige måste vi behandla alla handlingar som ”Hemliga” vilket medförde mycket extra administration.

De uppgifter som finns om dessa kostnader kommer från projektledare Alf Svernby. Han uppger att budgeten för inköpet låg på runt 400 miljoner. Man räknade med ytterligare 400 miljoner för investeringar i Sverige, ex. fordon och fortifikatoriska anläggningar, i summan ingick även löpande underhåll i 30 år.

Den sistnämnda uppgiften är helt omöjlig att kontrollera, det är i för sig även den första, men jag ska försöka räkna på om den är rimlig med de uppgifter vi har.

Den första källa vi har är köpekontraktet från 1961. Köpesumman för första köpet till tre divisioner är satt till 12.142.268 pund. Att spekulera i ev. uppräkningar pga höjda prisnivåer eller ändrad beställning är inte värt besväret, det är småpengar det handlar om i sammanhanget.

Köpekontrakt 2 skrivs under 1963. Nu köps utrustning för tre ytterligare divisioner, sannolikt till ett något högre pris men jag spekulerar inte utan utgår från samma pris som i kontraktet från 1961.

Nästa källa är driftsättningskontraketet, detta kontrakt är en enda röra med fast priser, timpriser, övertids-ersättningar, reseersättningar och belopp i både pund och svenska kronor. Det anges dock ett max.pris på 700.000 pund, så jag utgår från detta belopp.

Då har vi 24.984.536 pund totalt, enligt AI låg genomsnittskursen mot den svenska kronan under perioden
1961-63 stadigt på 14,50. Detta blir avrundat 362.276.000 kronor. Även med prisuppgång, högre valutakurs och ev. tilläggsköp så ligger summan inom budgeten.

362 miljoner omräknat från 1961 blir 2026 ca 5,3 miljarder vilket är förhållandes lite pengar mot dagens luftvärnsrobotsystem. Slutsats, mer pang för pengarna förr!

Beräkning av försäljningsinkomst.

Här ska vi försöka sammanställa intäkterna för den sålda materialen.

Totalt sålde vi 96 robotar, vi vet att England betalade 180.000 kronor styck för 66 robotar inklusive mycket reservdelar. Vad Schweiz betalade för sina 30 robotar vet vi inte, men jag gör ett antagande att de betalade 150.000 styck då inga reservdelar ingick. Då hamnar vi på 16.380.000 kronor.  

Övriga affärer inbringade 7.279.000 kronor (kontrakt i pund är omräknade efter snittkurs resp. år).

Vi hamnar då på en försäljningssumma på totalt 23.659.000 kronor, exklusive lavetter där uppgift om försäljningspris saknas. Från den summan ska försäljningskostnader och de fraktkostnader som säljaren
ska stå för räknas bort.  
När det gäller lavetter så vet vi att priset för en lavett till Bloodhound Mk I kostade 1958 ca 345.000 kronor. Lavetterna till Mk II var säkert dyrare, nu är det en ren spekulation men om vi sålde dessa för 200.000 kronor styck så är det ytterligare 8.600.000 kronor som ska föras till summan ovan.