Denna flik innehåller samlad information och bilder gällande robotverksamheten på F 17 samt dess övnings- och stridsgrupperingsplatser. Observera att F17C hör till förstärkningsalternativen och var således inga platser som byggdes ut.  Platserna projekterades och planerades innan arbetet med dessa avslutades -73. Viss dokumentation finns dock, delar av den presenteras här.

Punkt C  RFN Vidsel den 25 september 1975. Kontrollskottet avlossades av robotstridsledaren Sverker Eriksson.
Foto: F 8 Kamratförening via Anders Eklund.

Författat av Håkan Wall.

Enligt F 17:s flottiljbok (Från B3 till Jaktviggen) påbörjades planeringsarbetet för robotdivisionens verksamhet vid midsommar 1965. Den 1:e oktober samma år var det officiella datum då robotdivisionen bildades. Den 17 november anländer den första transporten med material, i den fanns all utrustning förutom robotar och lavetter. Åke Olsson, robotplutonchef, berättar att när han kom till förbandet 1966 fanns en omgång värnpliktiga på plats men inga robotar eller lavetter ännu. Han minns att efter att han var tillbaka på flottiljen efter genomförd utbildning anlände lavetterna, de placerades i Hangar 81, som spärrades av och ingen fick gå i närheten. När väl robotarna till 1:a kompaniet anlände kunde ändå inte förbandet bli stridsklart för fredsgrupperingsplatsen var ännu inte färdigställd. Denna bör varit färdigställd senare under 1966. Exercisplatsen var dock klar så man började omgående att träna på att lyfta robotarna med robotlastbilarna. Robotarna till 2:a kompaniet anlände ca 6 månader senare.

Ernst Håkansson sökte arbete som tekniker i Flygvapnet. När han kom till F 17 blev han tvångsförflyttad till robotdivisionen. Det var han, Krister Bonsack och Bo Åhrling som skickades till F 8 på kurs utan att valt det själva. Han var inte riktigt nöjd med det och sökte en tjänst på Telub, när det visade sig att det var samma radartekniker-tjänst som Flygvapnet utbildade honom till som var ledig på Telub valde han att stanna där han var. 
Robotdivisionsbyggnaden låg i Byggnad 51, en byggnad från -40-talet och bredvid låg kasernen för divisionens värnpliktiga. Exercisplatsen låg strax bakom Hangar 81. I Hangar 81 fanns en expedition och lektionssalar utmed den östra väggen. Ungefär 2/3 av den norra hangaren användes av divisionen till att börja med, senare fick man mer yta. Den södra delen av hangaren användes av helikoptergruppen under hela robotperioden. Efter 1978 under Ps 44-tiden och sedermera Ps 860 verksamsamheten ska hela hangaren utnyttjats.
I Hangaren övade man att lyfta robotar vid dåligt väder, för att använda HIAB-kranen måste lastbilens motor vara igång. Åke Olsson berättar att dieselavgaserna låg tunga i hela lokalen med mycket huvudvärk som följd. Efter mycket klagomål installerades utsugningsfläktar där en slang kopplades till avgasröret.

Flygfoto över flottiljområdet.
1)      Robotdivisionsbyggnaden, byggnad 51.
2)      Hangar 81, norra delen samt exercisplats.
3)      Fredsgrupperingsplats samt robotförråd.
Bild via Lantmäteriet.

1)      Hangar 81
2)      Exercisplats. Längst till vänster, lite snedställd, står brr. Längst med platsens övre kant står rbgc följd av             luftkonditioneringsaggregatet. Utmed med långsidan av rbgc står motorgeneratorn. Längre ner mot                     skogen står kraggar och rulltankar.
3)      Här anlades uppställningsplats för rbgc och brr för det 3:e förrådsställda kompaniet. Utrustningen                         funktionstestades med jämna mellanrum, i övrigt användes den inte.
 

Fredsgrupperingsplatsen vid norra banänden.
1)      Fyra robotar på lavett.
2)      Rbgc. 
3)      Brr samt kraggar och rulltankar. 
4)      Baracken med två parkerade WV bussar, mittemot baracken stod verkstadsvagnen, den är dock inte                   möjlig att se på bilden.
5)      Robotförråd. (Under stycket om fredgrupperingsplatsen finns även bilder på robotförråden).
Verkstadsvagnen stod ett kort tag utmed vägen som löpte jäms med taxibanan, Lars Gröön, rbgc-tekniker, berättar att den sedan flyttades den upp i skogen och placerades mittemot baracken. Här uppe stod också expeditionskärran. Fredsgrupperingsplatsen vaktades dygnet runt med ett vaktlag bestående av 4 personer, 2 var i tjänst, 2 vilade.
Bild via Lantmäteriet.
 

Kapten Nils Börjesson var divisionschef fram till sin pension 1971. Kenneth Erlandsson, brr-tekniker, berättar att Börjesson var bestämd och hade stenkoll. Vid en övning på :76, Bräkne-Hoby, revs maskeringsnäten för tidigt, alla ville komma iväg och hem efter en lång övning. Börjesson påpekade att detta skett utan order och maskeringsnäten skulle monteras upp igen. Så snart näten var på plats igen ger Börjesson order att maskeringen ska plockas ner.
Vid Börjessons pensionering utsågs Major Gunnar Lindh till hans efterträdare och han innehade tjänsten fram till nedläggningen.  

Den första krigsgrupperingsplatsen, :68 Arkelstorp stod klar i september 1967 och den sista, :35 Sillhövda, först i oktober 1970, drygt 3 år senare.
Övningsplatsen :76, Bräkne-Hoby, var färdigställd 1:e maj 1968. F 17 övade även på :85 Västra Ed vid några tillfällen och 1975 ägde en krigsförbandsövning (KFÖ) rum på :4 Brösarp som då var öppen plats. Omgrupperings- och transportövningar genomfördes vid några tillfällen och då omgrupperade man till F 10:s övningsplats :1 Everöd och samt till F 12:s fredsgrupperingsplats. Man grupperade på platsen för att nästa dag plocka ihop och vända hem till Kallinge igen.

Beredskapstiden vid ett kupp-larm var att två robotar skulle vara skjutklara på fredsgrupperingsplatsen inom 24 timmar. Benny Hellström, robotstridsledare, fastslår att detta skulle varit möjligt vid höjd beredskap men omöjligt i fredstid.

Kenneth Erlandsson berättar att robotdivisionen inte var så högt skattade av andra på flottiljen då riktiga flygplan som lät mycket var det som gällde. När förbandet tränade transport var en vanlig kommentar ”Här kommer ”Dinky Toys” (en då välkänd engelsk tillverkare av leksaksbilar).

Nu följer några berättelser hur det kunde gå till på den tiden det begav sig.

Baracken. 

Man ville tidigt ha en barack vid fredsgrupperingsplatsen för att få tak över huvudet. Enligt uppgift fick denna förfrågan avslag från flottiljledningen. Men skam den som ger sig. Gösta Fogdestam, kompanichef, var en handlingskraftig man och troligen var det han som fick reda på att det fanns en utrangerad barack på ett skjutfält utanför Karlskrona. Man bestämde sig för att flytta denna barack från skjutfältet till fredgrupperingsplatsen, om tillstånd fanns för detta är oklart. Baracken pallades upp med domkrafter varefter en lastbil kördes in under. På vägen tillbaka fanns en viadukt som man inte kom under, först släppte man ut all luft ur däcken men fortfarande fattades ca 5 cm för att nocken skulle kunna passera. Gösta Fogelström plockade fram en motorsåg och så kapades nocken ner tillräckligt för att passage skulle vara möjlig. När baracken slutligen var på plats fodrades en del snickeriarbete och takpapp för att få ett tätt tak. Konstigt nog var det ingen från flottiljen som undrade var denna byggnad kom ifrån. Baracken innehöll befälsrum, omklädningsrum och fikarum. Här huserade även vaktstyrkan, utanför stod hundburar.

I en handling från Flygstaben, hemligstämplad 8 FEB 1968 görs en inventering vilka anläggningar som varje robotflottilj är i behov av under fredstjänst. Bland annat redogör man vilka flottiljer som har/saknar barack på fredsgrupperingsplatsen. Under F 17 står det: F 17 har i egen regi flyttat en Ls-barack och genom FortF fått denna barack utrustad.

Brandlarmet.

Till vakten i baracken uppe vid fredgrupperingsplatsen fanns ett brandlarm installerat. En brand intill stridsladdade och fulltankade robotar var ingen önskesituation. Vid brand hade vaktpersonal till uppgift att larma genom att trycka in en stor knapp. Larmet gick till flottiljens beredskapspluton som in sin tur skulle larma Ronneby brandkår. Vid ett tillfälle gick larmet och flottiljens brandkår ryckte ut med buller och bång. Väl på plats fanns varken rök eller eld. Vakten som larmat tillfrågades varför han larmat, varpå han svarade: -Jag ville bara kontrollera att det fungerade!

Höga trädtoppar.

På fredsgrupperingsplatsen förekom störning för belysningsradarn av ett antal granar och tallar vars toppar var för höga.
Åke Olsson ville avverka dessa men Börjesson vägrade med hänvisning till maskeringsskydd. Bara topparna fick kapas. Problemet var hur detta skulle göras. Det första förslaget var att en stolliknande konstruktion skulle hängas under en helikopter, i denna skulle Olsson ta plats samt förses med en motorsåg, Olsson tackade nej.
Istället fick två värnpliktiga och Olsson klättra upp i träden för att såga av toppen med handsåg. I granarna gick det bra att klättra men i tallarna behövdes stolpskor. Stammen som skulle kapas var ganska grov så det var både arbetsamt och riskfyllt så ganska snart måste en ny lösning tänkas ut. Åke fick iden att skjuta av topparna med sprängmedel. Han hämtade ut en rulle med pentylstubin och en eltändare i förrådet, klättrade upp i trädet och lindade 10 varv stubin runt stammen. Resultatet blev över förväntan, toppen försvann med en smäll.

Tappade hjul.

Vid en omgrupperingsövning till F 12:s fredgrupperingsplats åkte Olsson i en robotlastbil med verkstadsvagnen på släp. Vid sväng i en korsning hör han ett konstigt ljud och tittar i sidobackspegeln. Det han ser är ett enormt gnistregn från verkstadsvagnen. Han beordra den värnpliktiga föraren att stanna omgående. Det visar sig att vagnen har tappat ett dubbelhjul och att ett av hjulen hade rullat över vägen och träffat en Volvo PV med ett äldre par som hamnat i diket. De var chockade men oskadade i övrigt.
Ett reservhjul togs fram men det visade sig att all gängning var borta så inga hjulbultar kunde fästas. Enda möjligheten var att borra ett hål i hjulbultarna och låsa hjulet med en saxsprint (det var bara några km kvar till
F 12). En borrmaskin fanns i verkstadsvagnen men den krävde el. Vad gör man då? Jo, knackar på i närmaste hus och ber att få ”låna” el via förlängningskabel.
Tillverkaren, Skenningeverken, fick stå för merparten av alla kostnader då hjulbultarna var av undermålig kvalité.

Övning med ovälkommet besök.

Under en övning vid :76 Bräkne-Hoby var vaktpersonal utplacerade, bl. a stod en vakt vid uppfarten nere vid Riksväg 15. På parkeringsplatsen på andra sidan vägen hade av någon anledning en militär Volvo duett blivit kvar efter grupperingen. Sent på kvällen ringer vakten vid uppfarten till Åke Olsson, som var vaktstyrkans chef, och berättar att ett gäng raggare hade stannat och börjat plocka delar från duetten. Olsson tar med sig hela vaktstyrkan på 8-10 man ner till vägen. De är beväpnade med kpist m45b laddade med lös ammunition. Nere vid vägen såg de att raggarna hade börjat plocka ut sittdynor ur duetten. De hade inte lastat något i sina bilar utan avsikten var troligen att djävlas med militären när de hittade detta övergivna fordon.
Åke Olsson bestämmer sig för att lära ungdomarna en läxa så att detta beteende inte upprepas. Han bestämmer att de ska göra ett ”idiotanfall”.
Hela vaktstyrkan rusar ut från den mörka skogen, upp på vägen, skrikande för full hals och vilt skjutande. Resultatet lät inte vänta på sig, aldrig har nog ett gäng tuffa raggare avvikit från en plats så snabbt.

Raster.

Ernst Håkansson påminner sig att vid en viss årstid sammanföll ofta rasterna med TV-sändningarna när Ingemar Stenmark var i pisten.

Maskot.

Divisionschef Nils Börjesson hade en idé om att en livs levande Bloodhound skulle införskaffas till divisionen som maskot. Det blev dock inget av med detta.

Uppställningsplats för rbgc och brr tillhörande det 3:e förrådsställda kompaniet. I bakgrunden till höger syns exercisplatsen.
Fotograferat 2012 av Håkan Wall med Försvarsmaktens tillstånd. 

Under bataljonstiden fanns ett utbyte mellan robotbataljonerna F 13 och F 17, det var en liten grupp väl utvalda  på totalt åtta man. I gruppen vet vi att Åke Janneryd från F 13, Gunnar Lindh och Sverker Eriksson från F 17 ingick. De besökte alla krigsgrupperingsplatser för att få en minnesbild av respektive plats. Syftet med detta var att man skulle ha en beredskap att kraftsamla i en viss del av landet, om t.ex. ett eller två kompanier från F 13 skulle förstärka i Skåne så var det bra om de visste vad som väntade dem på platsen de blev kommenderade till. Respektive rundtur i söder och i norr tog 3-4 dagar.

Givetvis skedde besöken i civila bilar och civila kläder. Vid besöket vid :63 Bästekille kom markägaren och undrade vad de gjorde på hans mark. Gunnar Lindh tog honom åt sidan för att berätta om anledningen till besöket. Han berättade att de var från Jordbruksverket och att de inte hade någon särskild anledning utan bara såg sig omkring i trakten. Markägaren blev nöjd med svaret och lämnade dem i fred.


1974 flyttades simulatorutbildningen av robotstridsledare till F 17, brr placerades i Hangar 81 och rbgc på plattan utanför. Ansvariga för utbildningsverksamheten var Benny Hellström, Anders Eklund, Karl-Erik Odebo och Sverker Eriksson. Kenneth Erlandsson skötte brr när simulatorn var igång och hade även lektioner för robotstridsledarna. Kenneth Erlandsson berättar också att en felkoppling mot flygreferensantennen gjorde att strålningen gick rakt ut i hangaren. Kanske inte så nyttigt. Men det var i tider som ingen oroade sig för sådana småsaker, det viktiga var: gör om, gör rätt.

30 juni 1978 avvecklades även robotbataljonen, den sista tiden förekom det ingen verksamhet utan man arbetade med avvecklingen.  
De flesta brr- och rbgc-tekniker som var kvar fram till nedläggning överfördes till Ps 44-verksamheten, kurserna började redan innan robotverksamheten var nedlagd. Senare kom de att medverka i utveckling och uppstart av Ps 860.

Den 29:e juni 1978 sker nedläggningscermonin för Luftvärnsrobotsystem 68 på F 17:s fredgrupperingsplats. 
Förbandet är uppställt bakom C F 17, Överste Erik Spångberg. Till höger står Överstelöjtnant  PTH Svensson,
C luftop MBS (Chef luftoperativa sektionen under Militärbefälhavaren Syd) som MILO Syds representant.

Delar av robotdivsionen uppställda en återträff. Bilden är tagen vid minnesroboten med Hangar 81 i bakgrunden. Notera att roboten har individmärkning och är därmed inte ommålad sedan den blev minnesrobot.

Från vänster, översta raden: eltroppchef Knut Persson, brr-tekniker Kennet Erlandsson, brr-tekniker Mats Pålsson, rbgc-tekniker Bo Sundström, expeditionschef Assar Eriksson.

Nästa rad: robot-tekniker Jan Karlsson, brr-tekniker Ernst Håkansson.

Stående på marken: divisionschef Nils Börjesson, rbgc-tekniker Rolf Nilsson, rbgc-tekniker Lars Gröön, robotstridsledare Karl-Erik Odebo, divisionschef Gunnar Lindh, robotplutonchef Per Lundblad, brr-tekniker Kaj Gunnarsson, rbgc-tekniker Lars Rosén, robotstridsledare Alf Olsson, rbgc-tekniker Krister Bohnsack.

Knästående: brr-tekniker Bertil Olsson, rbgc-tekniker Lars Holm, rbgc-tekniker Krister Georgsson, robottekniker Åke Olsson.

Bild via F 17 kamratförening.

Det vi saknar är vilket år bilden är tagen. Om du vet - hör av dig till oss.