Förstärkningsalternativen, en sammanfattning

Författat av Fredrik Lagerlöf.

Under 1961 och 1962 hade operativa studier påvisat ett behov av en utökning av antalet gruppringsområden. I första hand hade man undersökt områden i Gästrikland avsedda för robotdivisionerna vid F 8 men senare kom man även att undersöka områden i Hälsingland. Förstärkningsområdena utökas under 1965 till fyra stycken, F8A i Hälsingland, F8B i Gästrikland, F10A i östra Skåne och F10D i västra Skåne varpå grundläggande rekognoscering påbörjas för att hitta lämpliga grönområden även i Skåne.

Mellan hösten 1969 och november 1971 omorganiseras förstärkningsalternativens förbandstillhörighet och CFV fastslår slutligen förstärkningsalternativen till F8A, F8B, F10A och F17C. F10D har således utgått och F10A har flyttat från den ursprungliga platsen på östkusten till västkusten, inom samma grönområde som den nu avvecklade F10D men med andra nyrekognoserade grupperingsplatser. F17C har övertagit F10A tidigare grönområde samt dess grupperingsplatser.

Dessa platser planerades för att kunna, i vissa operativa riktningar, förstärka luftförsvaret utan att det krävdes några större investeringar. Förstärkningsalternativen planerades så att exempelvis förband från F 8 skulle kunna gruppera i Skåne eller att F 10- eller F 17-förband skulle kunna gruppera i Gästrikland/Hälsingland utan att ordinarie grupperande förband skulle behöva flytta.

Grovrekognocering av krigsgrupperingsplatser för F8A och F8B inom förstärkningsalternativen.
Källa: KrA.

Under mitten av 60-talet påbörjas provverksamhet med en transportabel robotplatta i metall. Robotplattan, som var en engelsk konstruktion, var rund och skulle läggas ut enligt tårtbitsmodell. Tanken med denna transportabla robotplatta var bland annat att ytterligare minska risken för att krigsgrupperingsplatserna röjdes då det framöver inte skulle behöva gjutas några robotplattor i betong som skulle kunna avslöja vad det rörde sig om för plats.

Robotplattan skulle kompaniet ha med sig vid gruppering. En krigsgrupperingsplats skulle i och med detta bestå av en slinga innehållandes totalt sju grusade ytor med bärlager under varav fyra skulle vara runda till formen samt i närområdet, två gjutna mastfundament avsedda för simulatormast och radiolänkmast. De fyra runda ytorna var avsedda för att lägga ut den transportabla robotplattan på.

Den runda ytan skulle ha en diameter på 14 meter och vara uppbyggd enligt följande trelagerprincip; det första lagret, närmast marken, skulle bestå av ett 10–60 cm tjockt förstärkningslager. Därefter skulle man lägga på ett 10 cm tjockt bärlager för att sedan lägga på det sista lagret bestående av 15 cm makadam. Den runda ytan skulle ha ett lätt konkavt utseende och påminna om vad man skulle kunna likna med en mycket liten kulle. Kullen skulle sedan maskeras genom att man lade på ett cirka 10 cm tjockt lager jord som man toppade med gräsfrö. Med tiden skulle den runda ytan bli gräsbeklädd och man räknande även med att ett visst mått av naturlig vegetation skulle växa upp i form av mindre buskar och liknande växtlighet. Platsen skulle, om allt gick som planerat, se helt naturlig ut.

Grovrekognoceringa av krigsgrupperingsplatser för F10A inom förstärkningsalternativen.
Källa: KrA.

Principskiss för uppbyggnad av den hårdgjorda yta på vilken man skulle placera den transportabla robotplattan.
Källa: FortV.

Ursprungligen var det tänkt att de krigsgrupperingsplatser som skulle tillhöra förstärkningsalternativen skulle anläggas på samma sätt som de övriga krigsgrupperingsplatserna, d.v.s. med fyrkantiga robotplattor i betong men under den senare delen av 60-talet övergår man till att planera och rekognoscera för krigsgrupperingsplatser där man avser att använda systemet med de transportabla robotplattorna.

Rekognosceringen pågår totalt mellan åren 1965 och 1971 och under våren 1972 beslutar CFV att totalt elva platser ska byggas varpå detaljplanering och projektering påbörjas. Dessförinnan har CFV i ett separat beslut i november 1971 beslutat att :119 Matteröd skall anläggas som en icke sekretessbelagd övningsgrupperingsplats för F 10. Planen var att förstärkningsalternativen skulle vara färdiga under det tredje kvartalet 1973 och att systemet skulle vara operativt under det fjärde kvartalet samma år men den 7 mars 1973 beslutar CFV att allt arbete med planering och projektering av förstärkningsalternativen ska avbrytas varpå allt arbete läggs ner. Anledningen till detta blev inte helt och hållet klarlagt men sannolikt är det ett resultat av flera olika samverkande faktorer.

Under 1972 beslutas det med hänvisning till LFU67 att robotsystemet skall avvecklas i sin helhet mellan åren 1974 till 1978 och med en första förbandsneddragning under 1974. Den 30 juni 1974 läggs robotdivisionerna vid F 8, F 10 och F 12 ned och de kvarvarande divisionerna vid F 13 och F 17 omorganiseras till två robotbataljoner. Förbandsneddragningen leder till att robotbataljonerna får ett utökat antal krigsgrupperingsplatser då de krigsgrupperingsplatser som tillhört F 8 tilldelas F 13 och de krigsgrupperingsplatser som tillhört F 10 och F 12 tilldelas F 17. Sammantaget kan det antagas, med det ovanstående i åtanke, att förstärkningsalternativen helt enkelt inte längre behövdes. Det avbrutna arbetet kan motiveras både av operativa skäl (då man hade redan tillräckligt med platser i och med förbandsneddragningarna) och av ekonomiska skäl (då det hade kostat att bygga klart).

Provplats Hovdala

Författat av Håkan Wall.

När vi upptäckt att det fanns något som kallades förstärkningsalternativet fick vi också information om att en fullt utbyggd förstärkningsplats skulle finnas söder om Ockelbo. Vid våra fältstudier under 2015 kunde vi konstatera att detta inte stämde. Några år senare får vi kännedom om att det skulle finnas en provplats som var byggd på ett skjutfält i södra Sverige. Detta tips landade så småningom i P 2:s skjutfält utanför Hovdala.

Via omvägar lyckades vi hitta en positonsangivelse som var noterad av Dag Malmström innan hans bortgång, den ende person vi vet som har besökt platsen. Tanken var att testa hur en förstärkningsplats skulle fungera i praktiken och inte bara i teorin. Med utgångspunkt från dessa försök kunde man sedan gå vidare med att bygga de planerade platserna.

Vad platsen kallades i militära termer har vi ingen uppgift om. Vi har valt att kalla den Provplats Hovdala.

För att klarlägga om platsen existerar var det i april 2024 dags för fältstudier. Platsen är nu lokaliserad, besökt och dokumenterad. Reslutat redovisas nedan.

Det som på flygbilder från 1975 är ett öppet fält är idag en tät skog av idegran. De vägar som finns på flygfotot finns inte idag utan befintliga skogsvägar är nyanlagda. Detta försvårar till viss del att positionsbestämma var man befinner sig i förhållande till bilden från 1975. Men med ett bra förarbete löser det sig.
Foto: Håkan Wall.  

Det är med stor spänning som vi nu närmar oss den öppna yta som vi sett på satellitbilder och som ligger på rätt plats enligt Malmströms uppgifter. Nu får vi snart upptäcka om denna fältstudie blir succé eller fiasko. Tänk om ytan inte är hårdgjord av mänsklig aktivitet utan en helt vanlig berghäll.

Efter att ha tagit sig fram bland tätt granris ser vi att ytan inte är naturlig. Omgivande mark sluttar mot öster men det öppna fältet är plant och uppbyggt av fyllnadsmassor.
Foto: Håkan Wall.

Skillnaden i höjd är på vissa ställen upp mot en meter.
Foto: Håkan Wall

Ett spår av någon form av aktiviet är några nerslagna järnrör.
Foto: Håkan Wall.

Ytan är ca 13 meter bred och kanske 25 meter lång. Fullt tillräckligt för att lägga ut markplåt och få plats med robotlastbil för hantering av lavett och robot. 
Foto: Håkan Wall.

Vår provgrävning visar att under gräs och ett lager mulljord finns ett lager med fint grus. Min plattsättare skulle kalla det 0-18 grus, eller sättsand. Detta lager är omkring 15 cm. Därefter kommer krossad sten blandad med gruset. Att gräva vidare är inte möjligt utan ett spett. Det är stenhårt. 
En provgrävning utanför ytan resulterar i mulljord och tunna rötter, inget grus, inga stenar.  

Foto: Håkan Wall.

Foto: Håkan Wall.

Foto: Håkan Wall.

Här skulle slingan gå upp mot lavettplatsen som syns i vänster övre bildkant. Den är nästan spårlöst försvunnen. Det finns ett spår som inte syns utan en provgrävning. När man gräver i slingan finns där en blandning av mulljord, grus och sten. Gräver man utanför slingans sträckning finns enbart mulljord. Teorin är att vägenbanan grävts bort och resterande material har blandats vid markberedningen i samband med plantering.
Foto: Håkan Wall.

Om man fortsätter rakt fram när slingan svänger tillbaka upp mot den gamla vägen kommer man till ännu en hårdgjord yta. Vi vet inte hur mycket utrustning man hade på plats, kanske skulle brr, rbgc och kragg stå här.
Foto: Håkan Wall.

Eller så är det en parkeringsplats för fordon som robotlastbilar och personaltransport fordon.
Foto: Håkan Wall.

Slutsats

Vår slutsats efter denna fältstudie är att detta är platsen vi letat efter. Eftersom positionen är angiven av en person som varit på plats och platsen uppenbart är byggd är vi säkra på detta. Så detta är det enda som blev verklighet av förstärkningsalternativen. Vi vet också att markplåtarna fanns på F 10 under den aktuella tiden, det visar bilden nedan. Anledningen till detta var att F 10 skulle få sin övningplats :119 Matteröd och därmed var i hög grad inblandade i testerna. Det är mycket troligt att Göran Svensson, robotdivisionschef F 10, också besökt platsen.  

Här är markplåtarna utlagda på F 10. Om dessa hann att testas på Provplats Hovdala innan förstärknings-
alternativet gick i graven vet vi inte men det verkar underligt om Malmström åkte från F 13 för att titta på en tom grusplan.
Foto: Med tillstånd ur Dag Malmströms samlingar.