Roboten i sin helhet

En startklar, fulltankad robot väger 5.200pound vilket motsvarar 2.358 kg. Av detta väger robotkroppen utan startraketer 2.700pound, 1.224 kg. Då ingår bränslevikten som är ca 197 kg. Vikten på de fyra startraketerna är 565 pound styck, vilket blir 1.024 kg. I resterande ca 110 kg ingår bl.a startraketernas fästanordningar i robotkroppen, startraketfenornas fästanordning, raketernas noskon samt startrakettändarna. 

Robotens längd inklusive startraketer med dess fenor är 8,46 m (27,9 fot).

Robotkropp

Robotkroppen är 7,76 m lång, den har en diameter på 0,54 m. Vingarnas spännvid är 2,83 m och spännviden mellan rammotorernas fenor är 1,76 m.

Sprängskiss, robotkropp.

Sprängskiss, robotkropp.

Radomen är ca 10 mm tjock och i glasfibermaterial för att släppa igenom radarstrålar. Den är ett effektivt skydd för den främre antennen och är aerodynamiskt utformad. Längst fram sitter snedanblåsningsströmställaren. Radomen är fäst vid framkroppen med en kopplingsring och tolv bultar. I radomen sitter målsökarens antenn som består av en vridbar parabolantenn och framför den en roterande yagiantenn riktad mot parabolen.  

Sprängskiss, robotkropp.

Robotkropp på Bloodhound- museum i Mentzingen, Schweiz.  Denna robot som har Schweiziskt indivdnummer 3721 är ursprungligen en av våra svenska robotar. Även i Flygvapnet hade den individnummer 3721.
Foto: Håkan Wall

Skalplåtarna på framkroppen är tillverkade av en aluminium-legering med svetsad fog. Fjorton längsgående klackar är fastnitade runt skalet vid bakändan, dessa är urborrade och gängade i bakkant för att tjäna som fäste i bakre spantet i framkroppen. I framkroppen sitter målsökaren. Skalplåten har en lucka för justering av elektroniken. Elektronikdelen bärs upp av två gavelringar som är hopskruvade med tre longeronger (L-formade lättmetallprofiler) av aluminiumlegering . Som skydd mot korrosion är delarna förkromade och helt täckta med harts. Framkroppen fästs vid huvudkroppen med en snabbkoppling.

Denna radom på RAF:s robot med individnummer 4538 saknar snedanblåsningsströmställare.
Foto: Håkan Wall.

Huvudkroppen sträcker sig från och med stridsdelsrummet till bakdelen av roboten. Huvudkroppens stomme är uppbyggd av sex stycken magnesiumlegerade skott som är förkromade och skyddade mot korrosion.  Longeronger sträcker sig längs över och undersidorna av huvudkroppen, detta för att ge en ökad stadga åt uppbyggnaden samt fördela krafterna mellan de olika väggarna. Skalplåten, som är av lättmetall, fästes i skotten och longerongerna. På huvudkroppen är framkropp, vingar och fenor fästade.

- Stridsdelsrum. Skalplåten består av två delar, den undre är både nitad och skruvad i longeroner och mellanväggar och den övre är avtagbar. Fyra längsgående zonrörsantenner är monterade på utsidan av skalplåten. Via två små glasförsedda inspektionshål i skalplåten finns en kontrollmöjlighet av säkerhets- och armeringsdonet. Längst fram i stridsdelsrummet sitter zonröret, i övrigt upptas utrymmet av stridsdelen. Rummet har en gummiklädd insida för skydd mot stötar.

- Främre bränsletanksrum. Skalplåten består av två delar, den vänstra är nitad vid väggarna och longerongerna medan den högra är avtagbar.  I detta tankrum finns den främre bränsletanken. Genom tankrummet löper kablar och hydraulledningar, dessa är skyddade av balsaträ och filt.

- Främre apparatrum. Täcks av två skalplåtar vilka bägge är avtagbara.Den bakre väggen i främre apparatrum utgörs av huvudspantet.Huvudspantet är det mest robusta och kraftigaste spantet i roboten, främre fästet för rammotorerna och startraketersitter på huvudspantet, så även vingar och bränslepump. Ledningar för hydraulolja till vingservo och manövercylindrar passerar genom apparatrummet, balansledningen (ibland kallad överströmningsledning) mellan tankarna passerar också. Genom luftintag i longerongerna leds rammluft genom olika kanaler till den hydrauliska turbopumpen, bränslepump och bränsletankarnas tryckssystem.  

- Bakre bränsletanksrum. Bakre bränsletanken sträcker sig från huvudspantet till bakre tankväggen. Genom tankrummet löper kablar och hydraulledningar, dessa är skyddade av balsaträ och filt. Vingdomkrafterna är monterade på huvudspanet och vinglåsen på det bakre spantet.

- Hydraulrum. Detta utrymme upptas av hydraulisk utrustning samt thermobatterier. På longerongerna sitter hydraulpump, dragkraftsregulator (i denna finns machtalsregulator, flödesregulator och snedanblåsningskorrektör vilka reglerar bränslemängen till rammotorerna), bakre accelerometer samt främre fäste förthermobatterierna. Det bakre fästet sitter på motorernas fundament. Här finns också hydraulsystemets högtrycksackumulator.

- Bakkroppsrum. Återstoden av roboten från fenorna och bakåt bildar bakkroppen. Den består av 2 longeronger nitade vid bottenplåten och skruvade i övre plåten.  Längst bak finns fäste för markreferensantenn, i bakdelen ansluts koaxialkopplingen för försörjning av hydraulolja till hydraulsystemet samt varmluft till styrdelen. I skalplåtens bottendel finns ett antal öppningar för elanslutningar,bl. a ansluts den 191 poliga huvudkabeln från lavetten här. I detta utrymme finns också hydraulsystemets lågtrycksackumulator.

- Vingar. Dessa är monterade i huvudspanten, vingen består av en träram klädd med skalplåt som är nitad i ramen. Framkanterna har förstärkningar av magnesium. Två vinglås hindrar att vingarnas kommer i rörelse under raketfasen.

- Fenor.Dessa är monterade i fördjupningar i bakre motorfundamentet. De sitter i samma plan som vingarna och är uppbyggda på samma sätt som dessa.

Radomens storlek framgår tydligt i detta utdrag ur STI 68 (Speciell TillsynsInstruktion).
Källa: FMV.

Robot 3712, minnesrobot uppställd på f.dTelub i Risinge. Här  ser man tydligt placeringen av vingarna på robotkroppen, fenorna på rammotorn samt stabilseringsfenorna på startraketerna.
Foto: Håkan Wall.

Här syns tydligt några av de fjorton längsgående klackarna. Nertill skymtar man stridsdelen och över denna en av zonrörsantennerna. Bortom antennen syns ett av inspektionshålen.  Denna Schweiziska robot 3715 hade svenskt individnummer  2707.
Foto: Håkan Wall.

Här ser man i vilka vinklar vingar och fenor är monterade. Visningsrobot på Flygvapenmuseum. Foto: Håkan Wall.