Dags för rast på okänd plats. 
Foto via Anders Eklund.

De två robotstridsledarna Sverker Eriksson och Benny Hellström tar en kaffe och rök-paus. I bakgrunden syns en kragg.
Foto: Benny Hellström.

Lars Gröön fyller på tanken med en jeep-dunk. Bränsle och en cigarett kanske inte är det bästa säkerhetstänket.
Foto: Lars Gröön.

Kennet Erlandsson, belysningsradartekniker, (brr) berättar att hjulbultarna lossnade på robotgruppcentrals-vagnen (rbgc) och att de var tvungna att markera med en gul linje för att slippa känna på dem allt för ofta. Benny Hellström, robotstridsledare (rbstriled) minns att de följdes av Länspolisens civila bilar och att han var imponerad över att hela resan var planerad in i minsta detalj. Vi vet att skarpa robotar flögs upp med Hercules. Förbandet hade med sig en simulerrobot under transporten. Man hade även med sig en uppsättning med markplåt, dessa lastades på en av robotlastbilarna som även fraktade en lavett. Det blev nog lite väl tungt för på vägen upp fick detta fordon dubbelpunktering vid ett rödljus berättar rbgc-tekniker Bo Sundström, (mer om markplåten längre ner i stycket). Väl uppe stannade man först på RFN för att sedan köra i kolonn upp till punkt C, som är platsen på skjutfältet där kontrollskjutningen skulle utföras. Befäl och övrig upprest personal bodde på Hotell Renkronan i Vidsel, enligt uppgift ska ägaren vid tillfället heta Älghorn, och de värnpliktiga bodde i baracker på punkt C. Telub-personal bodde i stugbyn i Bredsel intill Storforsen. Ett tunt snölager låg på punkt C och i snön fanns några färska björnspår, vilket skrämde upp de värnpliktiga som skulle gå vakt på nätterna  berättar Kennet 
Erlandsson. 

                   Stugbyn i Bredsel där Telubs personal bodde med en magnifik utsikt över Storforsen.
                   Foto: Conny Karlsson.

Väl på plats genomfördes klargöring, tester och övningar. Det var brukligt att Telubs personal medverkade under förberedelser och tester men denna gång förbjöds Kjell Pettersson som var Telubs brr-tekniker på plats att närvara vid punkt C, man ville säkerställa att F 17:s tekniker klarade detta själva.

Morgonuppställning på punkt C, dessa uppställningar förekom varje morgon för att informera om dagens arbete. 
Foto via Anders Eklund.

Punkt C, till vänster matsal och till höger skjutledningsbarack.
Foto: Benny Hellström.

När fotografen vänder sig om ser han resterande del av punkt C. Notera att 3 robotar ligger på lavett, jag återkommer till detta senare i texten.
Foto: Benny Hellström. 

Flygverkmästare Axel Nordström och flygtekniker Bo Sundström kontrollerar kabeldragningen.
Foto via Anders Eklund.

Det tog tid tills första skottet kunde genomföras. Det var framför allt två saker som orsakade fördröjningen, det ena var vädret och det andra var att Sovjet lade om sina satellitbanor i samband med provskjutningar och det var inte tillåten att genomföra några skjutningar när satelliter passerade. Hans-Åke Carlsson, RFN, berättar att det inte bara var satelliter som dök upp. I Piteås hamn, Munksund, dök ett stort sovjetiskt skolfartyg fullt med antenner upp ung. samtidigt som förbandet anlände till punkt C. Dessutom upptäckte man en parkerad, TIR-skyltad, lastbil utmed riksvägen upp mot Jokkmokk. Den stod ca 10 km fågelvägen från punkt C. När det gäller vädret fick de avbryta nedräkningen vid flera tillfällen då vädret inte var tillräckligt bra för att alla kameror och teodoliter skulle kunna följa varje sekund av kontrollskottet. På skjutfältet fanns två stycken simulatormaster för att kontrollera brr utplacerade, i Nausta och Udtja. Vanligen står en sådan mast inom 100 meter från brr men här är avståndet ca 30 kilometer.

Det var fem stycken rbstriled på plats denna gång. Från F 17 var det Karl-Erik Odebo, Sverker Eriksson, Anders Eklund och Benny Hellström. Den femte var en reservofficer från F 13, Hans Ferhnström. Det var första gången en reservofficer fanns med och anledningen var att man ville testa/visa att deras utbildning var tillräckligt bra. Hans Ferhnström ansågs vara en av de mest lämpliga.

Den 25:e september genomfördes det första skottet. Kennet Erlandsson var placerad i ett torn på fältet för att bevaka att roboten gick rakt i målbanan, om den drev något snett skulle detta omedelbart anmälas till skjutledningen, där skulle då beslut tas om roboten skulle sprängas från marken. Rbstriled var Sverker Eriksson.

En målrobot 02 gjorde en ”noll-doppler”, dvs. att efter att brr låst på målet och uppdaterat robotens målsökare med positionen så svänger målroboten till parallell kurs med radarn. Brr tappar då målet. Målroboten går på 3.100 meters höjd och målavståndet är 39,3 kilometer. Störsändaren (Sigurd 2) i målroboten använder sig av svept repeterstörning, vilket innebär att störsändaren sveper upp och ner i frekvens för att försöka dra iväg den låsning som radarn har på aktuell dopplerhastighet (funktionen kallas hastighetsgrind, eng. speed gate). Detta medför att radarn tappar målföljning och efter ett tag kan radarantennen inte följa målet. När målet hamnar utanför sändarloben får robotens målsökare inget att låsa på. Om störningen sveper brett är det större chans att den kan träffa rätt men i gengäld tar det längre tid att täcka dopplerspektrumet. Störaren avsikt är att få radarn att låsa på den starkare signalen vilket är störsignalen och därmed förhindra att radarn låser på och följer målekot.
På sin bildskärm kan rbstriled normalt se både den avhakande signalen och målekot. Som motdrag kan han då manuellt förflytta hastighetsgrinden till målekots dopplerfrekvens och därmed få radarn att följa målekot.

Robotens flygtid är 63 sekunder och passageavståndet så litet som 0,4 meter. Detta år har man valt att lägga en fördröjning i zonröret så att stridsdelen utlöses efter passage för att spara på målrobotarna. Dessa är dyra och då man planerat för fyra skott så hade det blivit en riktigt dyr historia. Denna gång gick det bra och målroboten var oskadd så när som en rispa i vingen enligt Anders Eklund.

Kennet Erlandsson som står i sitt torn för att hålla koll på att roboten inte går snett har ett helt perfekt fotoläge.
Foto: Kennet Erlandsson. 

Vid första skottet blev Lars-Olof Simonsson, rbgc-tekniker från Telub, nyfiken på att se ett skott i verkligheten och inte bara uppleva det i rbgc, han gick därför ut ur rbgc men stod fortfarande i skapligt skydd bakom vagnen. Han fick dock en stenflisa i ansiktet vilket orsakade en rejäl fläskläpp. Han skyndade sig in i skydd och såg aldrig skottet gå iväg.

Lars Gröön minns att vid ett av skotten skulle en Telub-tekniker vara placerad en bra bit ut i målbanan, varför minns han inte, men de skämtade med honom om att om någon skulle råka till ut så var det han som skulle få en robot i huvudet.

Den 30:e september är allt förberett för andra skottet och nu är det Hans Ferhnström som tar plats i rbgc.

Detta är väderkartan som var framtagen inför andra skottet.
Kartan finns i Hans Fehrnströms ägo.

Denna gång är målroboten rakt kommande mot robotgruppen på 3.600 meters höjd och målavståndet är 39,7 kilometer. Även denna gång är det svept repeterstörning. Robotens flygtid 63 sekunder. Passageavståndet är 39 meter och det räknas som en miss. Troligen är detta orsakat av störningen. Målroboten överlever även denna gång.

Detta skott är unikt på två sätt, dels att det är en reservofficer som är robotstridsledare, dels att skottet genomfördes med en lavett stående på markplåt (markplåt beskrivs i avsnittet ”grupperingsplatser/robotplattor”). Hur jag kommit fram till att detta verkligen hände, trots att ingen närvarande minns något, beskrivs sist i detta stycke.

Efter skottet öppnade Hans Ferhnström en flaska medhavd ”bubbel” och serverade till de involverade vid rbgc.

Vid vilket skott denna bild är tagen vet vi inte, vi vet inte heller vem fotografen är. Det är någon från F 17 som tog denna i smyg.
Bild via Benny Hellström.

Eftersom vistelsen varade lång tid (denna gång blev det fem veckor) så fick personal flyga hem med en DC 3:a som skulle till Kallinge, antal platser var begränsade så dessa fördelades genom utlottning. De som inte fick plats i DC 3:an fick istället ta sig med buss till Luleå för att flyga reguljärt till Sturup, för att åter sätta sig i en buss till Kallinge. Lars Gröön var en av dem som fick åka reguljärflyg. Han minns dock att de kom hem före DC 3:an för den hade haft motvind !!  

En fotbollsmatch anordnades där man mötte Vidsels damlag, damerna vann en överlägsen seger till publikens glädje. Eftersom alla från F 17 som var på plats gärna pratar om matchen med stor inlevelse så har vi valt att lägga upp de bilder som finns från tillfället.
 

Lagbild på F17-laget.
Stående från vänster: 1:e Flygverkmästare Axel Nordström, Robotstridsledare Karl-Erik Odebo, Robotstridsledare Benny Hellström, Robotstridsledare Sverker Eriksson, Adjunkt Assar Eriksson, Robotstridsledare Anders Eklund, Flygverkmästare Åke Olsson, Bataljonschef Gunnar Lindh, Kompanichef Gert Mattsson, Flygtekniker Sven Boström.
Sittande från vänster: Flygtekniker Bo Sundström, Flygverkmästare Bertil Olsson, Flygtekniker Lars Gröön, Flygtekniker Bo Åhrling.

Även den lokala ordningsmakten var närvarande, kanske för att stävja läktarbråk !! 
Här i samtal med målvakten Lars Gröön, nu utan hjälm.
Foto: Benny Hellström.

Man gjorde även dagsutflykter på lediga helger till Storforsen, Jokkmokk, Kiruna och Arjeplog. Besöket på Silvermuseet i Arjeplog tycker flera deltagare blev en av resans höjdpunkter.
Foto via Anders Eklund.

Åke Olsson poserar vid Storforsen.
Foto: Åke Olsson.

Här har fotografen lyckats fånga en av de hemligast operationer som genomfördes på punkt C......  eller???
Det är inte riktigt så, Bertil Olsson stående till vänster har hittat en synnerligen vacker sten som han tänker placera i sin trädgård. Lars-Göran Holm agerar kranskötare.
Foto via Anders Eklund.

Den 9:e oktober var det dags för det tredje skottet. Rbstriled var Anders Eklund. Anders Eklund berättar att de hörselskydd som man normalt använde i rbgc var av en engelsk typ som var tunga och obekväma, dessutom var de otroligt varma runt öronen. Men att byta ut dem till någon bekvämare svensk modell var inte att tänka på, de måste användas för att inte skada hörseln vid avfyring var beskedet de fick. Nu, i Vidsel, fick de istället helt andra hörselskydd för de engelska passade inte i RFN:s system. Anders har undrat över varför de under träning måste ha den engelska varianten men när de verkligen ska skjuta skarpt då var det inte viktigt längre.

Målroboten ligger på 4.400 meters höjd och detta är ännu ett noll-doppler fall, med skillnaden att målet efter sväng dyker. Störningen är cw-brusstörning, vilket innebär att störningen består av ett kraftigt brus som sänds bredbandigt utan uppehåll. Med detta hoppas störaren att den kan dränka målekot i bruset. Problemet för störaren i detta scenario är att signalen måste vara riktad mot brr:s mottagarantenn och att störsändarenen täcker aktuellt frekvensområde annars har den ingen påverkan alls. Dessutom är radarns mottagare mycket smalbandig, så det gäller att ha tillgång till hög störeffekt.

Målavståndet är 39 kilometer och även denna gång är robotens flygtid 63 sekunder. Passageavståndet är 0 meter, alltså en direktträff. Denna gång klarade sig inte målroboten.

Vid vilket skott denna bild är tagen vet vi inte, vi vet inte heller vem fotografen är. Det är någon från F 17 som tog denna i smyg.
Bild via Benny Hellström.

Anders Eklund vid "sin lavett" direkt efter sitt skott. även han håller i ett övre väderskydd från rammotorerna. Han är inte vid detta tillfälle medveten om att han just skjutet det absolut sista robot 68-skottet i Sverige.
Foto: Benny Hellström. 

Nu började alla förberedelser för det fjärde skottet och äntligen skulle Benny Hellström få skjuta en robot (läs i stycket F 12 kontrollskjutning om Hellströms första försök).  

Anders Eklund berättar: ”Benny Hellström var utsedd som skytt, förberedelserna var i full gång. Nedräkningen hade startat mitt i natten. De flesta av personalen satt halvsovande i matsalen, robotstridsledarna spelade som vanligt kort i verkstadsvagnen. Ute på plattan höll robotteknikerna på med klargöring av robot och lavett samt att personal från Telub testade de spårljus som monterats på roboten för att lättare kunna följa den med all optisk utrustning. Plötsligt hördes en kraftig smäll från plattan och i högtalarsystemet ekade "UTRYM FRÄMRE PLATTAN". I matsalen tittade en halvsovande skjutledare från RFN upp och utbrast: " -Va, börjar ni utan mig…?”

Åke Olsson var en av personerna som befann sig ute på plattan: ”Jag och Jan Karlsson höll på med klargöring och ett nollspänningsprov på tändkablarna innan dessa anslöts. Samtidigt höll Telub-personal på att prova funktionen på spårljusen som var monterade på roboten innan skottet. När Telub körde sitt prov utlöstes spårljusen. Jan och jag befann oss på lastbilsflaket och vi trodde att startraketerna tände och hoppade rakt ut i luften aldrig så fort.”

Lars-Olof Simonsson, Telub, som befann sig i närheten fortsätter: ”När F 17-killarna hoppade av lastbilen så började de springa innan de tog mark, det var som på en tecknad film”.

Inget allvarligt hände mer än att ett antal personer blev rejält uppskrämda och chockade. Eftersom man inte visste vad som hänt fick ingen närma sig roboten under tre timmar, därefter tog FMV beslutet att avbryta provskjutningen efter händelsen. Därmed gick Benny Hellström miste om den absolut sista chansen att få skjuta en robot.

Nu vidtog packning och lastning, de som blev färdiga åkte ner till RFN och när samtliga fordon var samlade påbörjades hemfärden. Lars Gröön minns att resan började i snö men i Kallinge var det fortfarande grönt. Alla längtade hem och man höll inte riktigt den anbefallda hastigheten på 30 km utan nu rullade det på i säkert 50 km.

I detta stycke finns några uppgifter där jag inte hittat de svar jag önskat trots intervjuer med många av de som deltog under denna kontrollskjutning.

- Det hade varit roligt att få fram slutresultatet på den omtalade fotbollsmatchen. De som förlorade har uppen- barligen förträngt detta minne, via en kontakt på RFN har frågat ställts till en av ledarna i det vinnande laget, men tyvärr utan positivt resultat. Det är trots allt en oviktig uppgift som ligger långt tillbaka i tiden.

- Andra punkten är vem/vilka från Telub som arbetade med spårljusen, det hade varit roligt att höra hans/deras version om händelsen.

- För det tredje, vilka robotindivider sköts vid detta tillfälle. Vid övriga kontrollskjutningar har jag lycktas få fram dessa uppgifter, men inte här.

- Det fjärde och mest intressanta är hur man använde sig av markplåten som man hade med sig. Att den fanns med vet vi genom Bo Sundströms vittnesmål om detta, i övrigt är det ingen annan som minns  något alls om detta. Vi vet att det var på F 17:s bord att utreda funktionen med markplåt. Jan Karlsson på F 17 minns att plåtarna testades under en övning på övningsplatsen i Everöd och vi har också uppgifter om att även försök gjordes för markplåt till radiolänkmasten och simulatormasten.
Markplåtarna är en engelsk konstruktion som består av 32 stycken tårtbitsformade plåtar tillverkade i durkplåt. Dessa sammanfogas till en rundel med en diameter på 14 meter. På lavetten monteras stödben (utriggare) som bultas fast i markplåten.

Jag vill understryka att nedanstående är mina egna, personliga slutsatser.

Vi börjar med frågan: Hur vet vi att markplåtarna används vid detta tillfälle när ingen minns och inga dokument finns?

- Vi vet att plåtarna var på plats, att transportera de tunga plåtarna upp till punkt C utan någon form av tester         synes helt meningslöst.

- Det finns en bild från detta tillfälle där man ser tre robotar på lavett, och det finns bara två fasta platser på           punkt C, så den tredje roboten måste stå på markplåt. 

- Hans Ferhnström vittnar om att bilden på honom efter skottet är med 100% säkerhet tagen vid ”hans” lavett.  På fotot ser man att lavetten är försedd med stödben, dessa användes enbart för montering på markplåt. När lavetten står på en gjuten platta är den monterad direkt i plattan. Man ser på fotot att marken är täckt  med maskeringsnät. Vi ser dock inte plåtarna för det vi ser är hålet i mitten av konstruktionen. Hade
fotografen stått en meter längre bak hade vi sett plåtkanten och stödbenens fäste. Därmed är det, enligt min  mening, till fullo fastställt att skottet genomfördes från lavett monterad på markplåt och att det fungerade.

Tre robotar på lavett.
Foto: Benny Hellström. 

På detta utklipp från den engelska originalinstruktionsboken ser vi hur markplåtarna är konstruerade, vi ser utriggarna och att lavetten hänger på dessa. Bra att ha i minne när vi tittar på nedanstående bild.
Foto: Håkan Wall.

Nästa fråga som jag inte har något svar på är: Varför? 

Varför testar man ett skott från en konstruktion som är avvecklad? Som ni kan läsa i avsnittet ”robotplattor” så lades planerna på förstärkningsalternativen ner 1973. En uppsättning plåtar köptes ganska tidigt från England. Våren 1971 begärde man in en offert från Bofors på svensktillverkade markplåtar men av detta blev inget. Alltså fanns det bara en uppsättning att tillgå. Jag har diskuterat denna frågeställning med flera som var med även efter 1974 när endast F 13 och F 17 var kvar som robotförband. Det finns tre möjliga svar.

1) Man gjorde det bara för att man kunde, för att se om det hade fungerat i verkligheten.

2) En annan möjlighet är att man inte helt avvecklat idén med de alternativa krigsgrupperingsplatserna och      därför ville testa. Vi vet att det fanns ett antal rekade platser för detta bl.a i F 13:s närområde, men de hade ingen markplåt för den fanns endast på F 17 så det verkar en aning långsökt. I så fall är det endast F 17 som hade möjlighet till denna typ av gruppering, så i och för sig är det logiskt att försöket trots allt sker i F 17 regi.

3) En tanke som förs fram är att det kan ha kommit en förfrågan från England om vi kunde genomföra en        sådan test. Vi vet att RAF grupperade på markplåt vid tillfälliga grupperingar, bl.a i Västtyskland. Men de hade å andra sidan ett eget skjutfält i Wales där de själva kunde gjort den typen av försök. Jag har kastat ut frågan till mina kontakter i England men ingen verkar veta om några sådana försök gjordes i Wales.

Det är nog bara att inse att vi aldrig kommer få svar på denna fråga.