Här kommer vi att presentera markägarnas, dåvarandes och nuvarandes, egna minnesbilder från tiden då det begav sig och framåt. De presenteras i fallande ordning efter löpnummer. 

Intervjuer med markägarna är genomförda av Håkan Wall om inte annat anges.

Jag träffar en av systrarna som tidigare ägde fastigheten som grupperingsplatsen är byggd på. När avtalet skrev var det deras föräldrar som var markägare. Något om den ursprungliga kontraktsskrivningen minns hon inte, däremot var det hon och systern som ägde marken vid förlängningen och även vid återlämnandet. Vid återlämnandet fick de ut en mindre summa pengar och de hade som krav att alla bult och järn som stack upp skulle avlägsnas, detta krav kom sig av att hennes syster vid ett tillfälle hade snubblat över ett fäste vid en kabelgrav och slagit ut en tand. Försvarsmakten uppfyllde kravet men man kan i efterhand konstatera att detta inte gjordes vid radiolänkmastfästet då den låg utanför systrarnas mark.

I familjen kallades området för ”stridsplatsen”, de har aldrig vetat vad den skulle användas till. Inte förrän nu, när jag stod på deras tröskel en solig lördag i april 2017.

När försvaret en dag dök upp och visade intresse ägdes marken av en änka samt en bror till den avlidne mannen. Det blev denna bror som skötte förhandlingarna med försvarsmakten. De lyckades få in ett villkor att försvaret inte fick utnyttja området under älgjakten.

Idag (2017) äger sonen till änkan marken. Han minns att det var övningar i området och att hemvärnet ibland anföll platsen under dessa övningar.
1989 skrevs ett förlängningsavtal, de stora förändringarna var att han nu kunde avverka skog utan att be försvaret om lov samt att hyran skulle betalas per gång platsen utnyttjades. Sedan dess har det varit tyst. Han försökte 2015 få besked om platsen fortfarande var intressant för försvaret då han ville gräva bort radarkullen. Beskedet var att de skulle återkomma. Vid vårt samtal 2017 hade han fortfarande inte hört något.

Dåvarande ägare minns att han arbetade med att renovera svinstallet när det plötsligt dök upp två stycken uniformerade män som berättade att försvarsmakten skulle bygga några cementplattor på hans mark.

Han vill minnas att det var 1968 och att han fick en engångsersättning på några tusen, han minns även att någon av byggarna senare berättade att byggkostnaden uppgick till ca 250.000kr.

Han minns inte om avtalet blev förlängt och hittar inga handlingar, vet dock att försvaret var i kontakt med honom senare och meddelade att marken återlämnades. Idag har marken annan ägare.

Nuvarande markägare var liten när militären kom på besök, han var själv 8 år och som väluppfostrad grabb hälsade han på besökarna:

-"Hej, jag heter Jan".
- "Och jag heter Gran" svarade en av männen.

Han minns att de satt i köket och att det på den tiden var kutym att alltid ställa fram ett askfat även om man själva inte rökte. Bägge besökarna rökte friskt hela tiden och efteråt öppnades alla dörrar och fönster på vid gavel för att vädra ut röklukten som man inte var van vid i hushållet. Fadern fick veta att det inte gick att tacka nej till byggnationen, han tog dock hjälp av LRF i förhandlingarna och lyckades få en bättre ersättning än det första erbjudandet.

Några direkta minnen från byggtiden har han inte men en äldre granne blev god vän med de fyra byggnadsarbetare som byggde platsen sommaren 1970. Denne berättar att det var en skånsk firma som utförde arbetet. Det fanns inga avspärrningar vad han minns men bygget var inte allmänt känt i trakten. Grannen var på platsen och tittade mot löfte att han inget skulle berätta för någon. Bygget tog hela sommaren, plattorna målades och belades med maskeringsnät, på vägarna lade man torv och jord.

Åter till nuvarande markägare som minns att i vissa utpekade områden fick man inte avverka skog och inga av vägarna fick sladdas. På baksidan av den bod som låg närmast satt en telefondosa (bör varit en tonsvarare). Som nyfiken grabb kunde han med hjälp av den lokala telefonkatalogen lista ut vilket telefonnummer anläggningen hade, det fanns inte så många abonnenter i byn. Vi pratar vidare om byggnationen och han minns att familjen inte fick vistas i närheten av radarkullen medan denna byggdes, där arbetades det även nattetid.

Inom området sattes tre trägrindar upp, det fanns inga krav att dessa skulle vara låsta. Grindarna bestod av en träram med ett kors i och problemet med denna lösning var att hålen var för stora så kalvarna klättrade ut genom grinden. Man fick helt enkelt förbättra grinden för att hålla djuren på plats.

Vid ett tillfälle under -70-talet var hans farfar ute en tidig morgon med hunden, det var fortfarande mörkt. När han mötte några civilklädda personer på markerna blev han misstänksam och frågade vad de gjorde där. De identifierade sig som militär personal men berättade inte vad deras ärende var. Idag vet vi att det säkerligen var den årliga inspektionen som utfördes i skydd av mörker.

:99 Bjälebo byggdes på två olika fastigheter med två olika ägare men numera ägs bägge fastigheterna av samma person. Efter många år utan någon kontakt med försvaret tog han kontakt med försvarsmakten och avtalet upphörde. Markägaren hade tydligen lärt sig av sin far och begärde mer ersättning än vad som först erbjöds och ville även få platsen helt återställd. Han fick något mer betalt men återställning var inte aktuell, järn och bultar kapades och mastfästen täcktes bristfälligt med några stenar.