F 13 Kontrollskjutning
Författat av Håkan Wall
F 13 kontrollskjutning 1970
Sent på våren 1970 fick F 13 uppdraget att genomföra en kontrollskjutning vid RFN (RobotFörsöksplats Norrland) under hösten. Från slutet av sommaren och fram till avfärd övade man både tekniskt och även med skjutfall, det sistnämnda tillsammans med personal från FVM. Efter noggranna förberedelser och en sista teknisk kontroll av materielen lämnade man F 13 tidig morgon den 7:e september. Karavanen följdes stundvis av SÄPO i civila bilar. Efter övernattning i Gävle, Härnösand och Lövånger når man fram till punkt C klockan 15.00 den 10:e september, punkt C är platsen på skjutfältet där kontrollskjutningen skulle utföras. Under eftermiddagen ställs all materiel på plats, roboten som skulle användas placerades på den åtta-kantiga plattan. De värnpliktiga inkvarterades i baracker vid punkt C, den enda lyxen i barackerna var ett tvättfat med kallt vatten. Befälen fick bo i dubbelrum på Hotell Renkronan i Vidsel. Telub-personal inkvarterades i stugbyn i Bredsel. Det fanns dock inte så mycket att göra i Vidsel berättar Åke Janneryd som var ett av befälen som var inkvarterade på hotellet. Det fanns en svart/vit TV med flimrande bild i ett gemensamt rum, dock använde kommunen denna lokal som mötesrum och då var inte TV:n tillgänglig för hotellets gäster.
Under fredagen görs klargöring och robotgruppcentral (rbgc) funktionstestas. Belysningsradar (brr) ansluts och en funktionskontroll av simulatormasten utförs, därefter ansluts robot och lavett. Det fanns tre robotar på plats, en hade förbandet med sig och de övriga flögs upp från Uråsa (närmaste flygplats till Telub) i en Hercules till Fält 42 där RFN är beläget. En funktionskontroll innan lunch visar att allt fungerar utan minsta felindikering. Därefter vidtog några dagars förberedelser, tester och övningar. Man använde både målflygplan och målrobot för att testa målbanan så att alla kameror och teodoliter skulle följa kontrollskjutningen och dokumentera in i minsta detalj. Även robotstridsledarna (rbstriled) övade varje dag på skjutfall som skulle förekomma. Det var Åke Janneryd och Björn Sjöstedt som var F 13:s rbstriled som var på plats. Det var två ansträngande övningspass per dag, så de arbetade varannan dag för att få lite vila emellan.
Göran Persson, Telub, berättar att han vid ett tillfälle när han satt i rbgc blev kontaktad av en helikopterpilot som meddelar ”Gå inte ut ur rbgc, en stor björn befinner sig några hundra meter bort.” Det var vissa dataproblem i rbgc och lite strul med brr som Telubs personal löste.
Nu var det bara att vänta på bra väder med molnfri himmel så att alla mätstationer kunde dokumentera skottet. Vanligtvis brukar hösten innebära klara, soliga, dagar men detta år var det ovanligt molnigt i området. Det innebar dock ingen vila för personalen för istället fortsatte övningarna varje dag. Man förberedde för skjutning vid ett flertal tillfällen när vädret verkade lovande men det lyckades alltid dyka upp något litet moln som skymde någon av teodoliterna och då avbröts allt. Villkoret för att skjuta var att all utrustning kunde följa roboten. Det blev därför många tidiga morgnar utan resultat.
Nils-Olof Karlberg, Telub, berättar en händelse han minns. Varje morgon och eftermiddag var det briefing i en sal på punkt C. En av deltagarna var en verkmästare från F 13 som hette Abrahamsson. Han brukade ofta luta sig mot väggen där belysningsströmbrytaren satt, när han gjorde detta släcktes ljuset. Det humoristiska i historien är att det hände ett flertal tillfällen.
Förbandets uppdrag gick ut på att skjuta två robotar mot mål. Detta skulle ske i störd miljö, det var första gången kontrollskjutningen skulle ske under störning. Rolf Nordström, FMV, berättar att målroboten var utrustad med en störsändare som kallades Sigurd 1. Den var utvecklad av FOA (Försvarets forskningsanstalt) och tillverkad av SAAB. Sigurd 1 skulle generera en signal som kallades för avhakare. En avhakare är en signal som försöker störa robotens radar så att målsökaren tappar målet. Målroboten var även utrustad med en s.k. Luneberglins som förstärker ekot så att den lilla målroboten verkar vara ett större flygplan. Under skottet upptäcktes dock ett konstruktionsfel på Sigurd. Tanken med Sigurd var att den skulle göra en avhakning, d.v.s. dra ner dopplersignalen mot marknivå så att roboten skulle tro att marken var målet. Men en komponent gjorde istället att dopplersignalen förstärktes vilket gjorde att målsökningen blev stabilare än vanligt. Vilket givetvis inte var meningen, efter detta använde man aldrig mer Sigurd 1.
Skottet skulle ske mot ett svängande mål. När ett mål svänger och går från att bli kommande till passerande så tappar belysningsradarn målet då detta inte längre producerar någon dopplersignal, man kallade detta för 0-dopplerfall. Roboten skulle avlossas så att den träffade mitt i svängen.
På eftermiddagens breifing den 8:e oktober berättas att en meteorolog har hittat en öppning i molnen väster om Norge som beräknas nå fram dagen därpå. Alla på samlingen är mycket pessimistiska då det utanför är både molnigt och dimmigt. Skjutledningen bestämmer sig för att chansa och ger order om att förbereda för skjutning den 9:e oktober. Transporten upp till punkt C gick från Vidsel 24.00. När utrustningen startas fungerar allt perfekt. Prognosen visade sig stämma och på morgonen den 9:e sitter Björn Sjöstedt i rbgc och allt är förberett för skjutning. Robotindivid 4754 ligger klar på lavetten. Han trycker på FIRE-knappen och förbereder sig för att utföra de uppgifter han tränat speciellt på inför skjutningen. Målet kommer rakt mot robotgruppen på 5.000 meters höjd. Störning förekom med brus, remsor och avhakare, det är den senare som Björn Sjöstedt behöver arbeta med. Det kommer flera avhakningar i tät följd. Han låser målsökarens antenn så att den håller fast vid målet så att den falska signalen passerar, därefter låser han upp målsökaren så att den fortsätter följa målsignalen tills nästa avhakare kommer. Då gör man om proceduren igen. Brr:s antenn hann bara med fyra svep innan roboten träffade målet. Det blev en fullträff.
Den 9:e oktober 1970, klockan 08.30 lyfter robot 4754 från punkt C.
Foto: RFN.
Foto: RFN.
Björn Sjöstedt berättar om ett test som FMV utförde i samband med skjutningen. Här är hans egna ord;
”Naturligtvis genomfördes ett stort antal viktiga försök och utvärderingar i samband med kontrollskjutningen. Jag måste nämna en av de mer udda satsningar som utfördes av FMV. Någon hade övertygat provledningen om att det fanns en brandrisk i samband med robotstart i skogsmiljö sommartid. FMV skickade en man till RFN med uppgift att undersöka detta förhållande. Han utrustades med ett stort antal grenar och skogspinnar som skulle placeras på robotplattan i samband med skottet. Han hade även ett uppvärmt verkstadstält till sitt förfogande för att genar och pinnar skulle vara torra. Vid varje skottförsök placerade han ut sina försöksobjekt, som han vid lika många tillfällen fick bära tillbaka till tältet. Den stora dagen inföll även för detta försök, roboten avfyrades och det var dags för utvärdering. Problemet var att kraften i startraketerna varit så stor att samtliga grenar och pinnar försvunnit ut i terrängen och inte kunde återfinnas. Någon skriftlig utvärdering av detta sex veckor långa försök gjordes aldrig vad jag vet.”
Några dagar senare var det planerat för skott 2. Men eftersom alla nu hade varit på plats i över en månad utan ledighet så bestämdes det att all verksamhet skulle ta paus under helgen. Just den helgen blev det strålande väder utan minsta moln på himlen, alltså ett perfekt kontrollskotts-väder. Men istället för att sitta i rbgc med fingret på FIRE-knappen stod Åke Janneryd i solskenet på travbanan i Boden. När alla var på plats igen på måndagen var även molnen på plats.
Efter några dagars väntan meddelade skjutledningen att tiden hade gått ut, dagen innan hade ett marint förband anlänt till punkt C för sin inplanerade skjutning. Nu var det bara att packa ihop och vända hem mot Norrköping. När man var åter på Bråvalla hade man varit borta i sex veckor.
I efterhand gör Dag Malström, rbgc-tekniker på F13 följande anteckning: ” Förberedelserna inför skottet och själva kontrollskjutningen förstärkte bara min tilltro till systemets drifttillgänglighet”.
Det skjutfall som Åke Janneryd aldrig fick chansen att utföra genomfördes istället av F 10 den 4 maj 1971. Detta skott finns beskrivet i stycket ”F 10 kontrollskjutning”. Åke Janneryd berättar (2023) att han inte sörjer att hans skott inte blev genomfört. Om han idag fick välja om han vill trycka på knappen eller se skottet gå av så hade han valt möjligheten att följa uppskjutningen på håll. I rbgc såg man inget av det som hände ute på plattan vilket han beskriver som en unik upplevelse.