Under vinterhalvåret 1945/1946 genomförde flygförvaltningens byggnadsavdelning en detaljerad undersökning av möjligheterna att bygga skyddsrum för olika ändamål vid våra svenska flygfält. Rapporten omfattade flottljflygfält, krigsflygfält, övningsflygfält och övriga flygfält.. Flygförvaltningen överlämnade rapporten i maj -46 till Chefen för flygvapnet (CFV) varpå CFV använde den som underlag till sin skrivelse till ÖB i slutet av maj -46 angående byggandet av berg- och betonghangarer.

Enligt 1946 års utbyggnadsplan skulle samtliga flygflottljer (med undantaget F 2 Hägernäs) tillföras skyddsrum i berg eller betong. Även vid Fält, 1, 4, 10, 12, 13, 14, 19, 24, 28, 29, 30, 31, 32, och 37 skulle detta ske. För F 8's del så skulle detta innebära att en berghangar skulle anläggas med plats 45 stycken J 21. Denna hangar var planerad till att vara 36.100kvm.     

Vid 1948 års utbyggnadsplan hade det dock gjorts en del förändringar angående berg/betongahangarernas kapacitet. I det flesta fall hade man utökat antalet flygplan som skulle rymmas i hangerna, men i ett fåtal fall hade man dragit ner på antalet flygplan. F 5, F 6 samt Fält 1, 10, 12, 14 och 24 hade dessutom tagits bort från utbyggnadsplanen. I F 8's fall så hade man utökat antalet flygplan från 45 stycken till 65.

Berghangarerna skulle anläggas inom 500-1.500 meter, och i vissa undantagsfall, upp till högs 3.000 meter från respektive flygfält. Under 1945/1946 hade flygförvaltningen gjort en första genomgång av de geologiska kartor som fanns för de aktuella flygfälten. Efter det hade man närmare rekognocerat de flygfält som hade ett lämpligt berg inom de angivna avstånden från start- och landningsbanorna. Efter provtagning på bergets hållbarhet gjorde man kostnadsberäkningar och översiktskartor för de flygfält som skulle kunna förses med berganläggningar.

Vid F 16 och F 18 byggde man berghangarer i det preliminärt föreslagna bergen, men vid F 8 och F 13 visade det sig att berg närmare bansystemet var av betydligt bätte kvalitet än man först förmodat. Detta betydde att man senare anlade bergshangerna på annan plats än vid de först föreslagna.  
 

Foto: Eniro.

Mycket tyder på att det berg där bergshangaren på F 8 ursprungligen skulle anläggas i den kulle som är mer känd som Radarhöjden. Enligt uppgift så påbörjades mark- och anläggningsarbeten på denna plats under -51 men dessa avbröts plötsligt. Senare påbörjades anläggningsarbetet på annan plats inne på flottiljområdet.

Cirkeln markerar området där mark- och anläggningsarbetet ska ha påbörjades och någonstans i närheten av pilens spets så ska en nedfart varit planerad. Vart den andra nedfarten skulle ha legat har jag ingen uppgift om, men gissningsvis så borde den legat väster om pilens spets.
 

Anläggning av nedfart sedd inifrån.
Foto: Owe Gellermark.

Berghangaren anlades mellan åren -51 och -57. Den ska ha blivit helt färdigställd under sen vinter -57 eller tidig vår -58. Berghangaren invigdes uner våren -58 varpå 2. och 3.division flyttar ner i berget och bildar det som i daligt tal kom att kallas för "Bergsdivisionen". Det ska dock poängteras att det inte var fråga om någon sammanslagning av divisionerna, de fortsatte att verka som separata divisioner.
 

Anläggning av nedfart sedd utifrån.
Foto: Bernt Törnell.

1962 omorganiserades F 8 från flygflottilj till flygkår. Detta innebar att jaktflyget försvann från F 8. Berghangaren användes mellan åren -62 och -74 till ett flertal olika saker, bland annat för förrådställning av övertaliga flygplan samt till förrådsverksamhet överlag. Mellan -65 och -74 hade även Rb 68-divisionen delar av sin verksamhet förlagd till berghangaren. Mellan åren -74 och -94 då Barkarby var en krigsbas användes Berghangaren vid ett flertal krigsförbandsövningar.

Källor: Svenska Flygbaser (2008 Flyghistorisk revy/SFF), Kungl. Svea flygflottilj, F 8 1938-1974 (1973 CF8).