Nedan återfinns kortare berättelser och minnesbilder från några av de som tjänstgjorde vid robotdivisionen på F 12.

Bortglömt förband?

En uppfattning som var/är vanlig bland personalen på F 12:s robotdivision är att de var ett förband som glömdes bort. De fick mycket lite uppmärksamhet samt mycket få besök från högre ort. Robotförband på andra flottiljer kunde få tilldelat särsklilda uppdrag som de skulle utföra, t.ex fick F 10 uppdrag att hitta alternativa lösningar till kabelrullarna och F 17 fick utforska markplåtar för lavetterna, men något sådant tilldelades aldrig F 12. Dessutom var de ständigt underbemannade på robotstridsledare. Under hela tiden från uppstart till nedläggning var det endast Lars Legart och Claes Bjärle som tjänstgjorde på den tjänsten, även efter att Bjärle blivit utsedd till divisionschef.

Besök av Flygvapenchefen.

Claes Bjärle minns en episod som utspelade sig i början av robot-tiden på F 12. Chefen för Flygvapnet, Lage Thunberg, besökte flottiljen och då passade flottiljchefen på att åka runt med gästen och visa upp de planerade krigsgrupperingsplatserna. Detta beteende förefaller inte korrekt, flottiljchefen var inte behörig att ha information om var dessa platser skulle byggas dessutom var även gästen obehörig att inneha denna typ av information.


Övning i Västra Ed.

Under våren 1969 hade F 12 en övning uppe på :85 Västra Ed. En dag kom en diplomatskyltad bil från ett östland inglidande på den smala grusväg som ledde till övningsplatsen. Den värnpliktige vaktposten fick nog lätt panik, för när bilen stannade och några personer började kliva ur så handlade han inte enligt reglementet utan osäkrade sin k-pist och sköt skarpt rakt upp i luften. Männen kastade sig in i bilen och försvann skyndsamt. Hans agerande skulle generera två veckor i buren, men hans divisionschef fick ner det till en vecka. När vaktposten muckade fick han i smyg beröm av divisionschefen.
 
Inspektion av krigsgrupperingsplats.

Claes Bjärle var till att börja med kompanichef på 121:a robotkompaniet och han berättar att vid ett tillfälle när han skulle genomföra den årliga inspektionen av en krigsgrupperingsplats så uppmärksammade man en svart Volvo skåpbil som inte verkade höra hemma på de små grusvägarna. Han minns inte vilket plats det var men med tanke på att 121:a skulle gruppera i F12A så borde det vara :52 Ryningsnäs för vägen dit var en lång och krokig grusväg som inte ledde någonstans. Volvon försvann dock ur sikte, kanske han inte ville synas på platsen, eller så hade bara kört fel.
 
Värnpliktiga bilförare

Lars Legart minns att de värnpliktiga som var uttagna till bilförare hade svårt att backa in de tunga vagnarna på plats. Därför satte man även dit dragkrokar framtill på lastbilarna för att det var mycket lättare att ”nosa” in vagnarna på plats. Därmed lösta man problemet på ett enkelt vis.

Den svarta bilen.

Claes Bjärle minns att han och ett par personer till i början av 70-talet var ute för att inspektera och göra krigsplanläggning för de grupperingsplatser som tillhörde 121.rblvkomp (F12A). Vid ett flertal tillfällen stötte de på en svart bil som uppträdde misstänkt. Bilen var aldrig vid själva grupperingsplatsen men den hade ett mycket märkligt körmönster inne på de smala skogsvägarna och det var uppenbart att denna bil inte hörde hemma i trakten. Väl tillbaka på flottiljen anmälde Bjärle detta till baschefen som vidarebefordrade uppgifterna till SÄPO. Bjärle hörde aldrig något mer om vad som hände sedan, vilket förstås var helt i sin ordning.