Författat av Håkan Wall.

Då de svenska robotförbanden var rörliga och i krig skulle kunna omgrupperas snabbt så tränades detta ofta. Det var värnpliktiga som skulle sköta det mesta, så även alla lyft av robot mellan lastbil och lavett. Denna uppgift krävde att lastbilsföraren var duktig och välutbildad i att sköta bilens HIAB-kran. För att utbildningen skulle ske utan risk att de dyra och värdefulla robotarna skulle komma till skada, men ändå under realistiska former, så fanns det blindrobotar, även kallade exercisrobotar.

Denna bild från F 8 är ett talande exempel på varför man ska använda blindrobotar.
Foto: Arboga Robotmuseum.

Åke Janneryd, fd C Rbbat  F 13, berättar att lastbilsföraren fick påbörja kranutbildningen med att lyfta hinkar fyllda med vatten, detta skulle ske utan spill. Därefter tränade man med allt tyngre vikter och till slut med blindroboten. Utbildningen syftade till att lastning och lossning av robot mellan lastbil och lavett skulle ske utan risk även i både dagsljus och i mörker. Man använde även blindrobotar vid transportövningar med eller utan släp. I huvudsak användes robotarna för nybörjarutbildning, vid större övningar på övningsplats hade bara undantagsvis med sig blindrobotar. Om en av de skarpa robotarna på fredsgrupperingsplatsen tillfälligt måste tas ur bruk kunde denna ersättas med en blindrobot under en kortare tid på grund av att man inte ville ha en synlig tom lavett. 

En blindrobot var ursprungligen en robot 365 (Bloodhound Mk I). Bakdelen av 365:an var den samma som på Robot 68 men framdelen var kortare. Blindroboten, ibland även kallad för "moddad 365:a", måste därför förlängas med 60 cm för att få samma mått som en Robot 68. Detta gjordes direkt efter radomen och man monterade även i extra vikter för att tyngdpunkten skulle bli densamma.

Det fanns totalt tretton stycken robot 365. Tre stycken blev muséerobotar vid fd. Lv 3, RFN och F 8 (idag flyttad till F 16). Resterande tio blev blindrobotar. Hur dessa fördelades på förbanden är oklart men det mest troliga är att det fanns två stycken på varje flottilj. Det finns uppgifter att F 8 skulle få fyra stycken i ett tidigt skede, vi tror dock att en omfördelning gjordes varefter övriga förband blev aktiva.

Idag finns ett exemplar uppställt på Väddö skjutfält, detta är det enda kvarvarande exemplar av blindrobotarna som är i gott skick, de resterande är mer eller mindre att betrakta som vrak. Två stycken som tidigare stod på Kosta skjutfält finns idag hos Smålands militärhistoriska sällskap i Delary. I Kåremo museum ska funnits två exemplar. Ägaren vid Kåremo (nedlagda) museum berättar för Håkan att han sålde två robotar till Visby flygmuseum. När Visby flygmuseum lades ner överfördes dessa två robotar till Aroseum i Säve. Om de finns kvar där idag och vad i så fall planen för dessa är saknar vi kännedom om. Det finns också en bild, tagen av okänd fotograf, som visar ett blindrobotvrak som ska funnits i Strängnäs, tidpunkt och närmare plats är okänt.

Bevarad blindrobot på Väddö skjutfält.
Bilden är tagen med tillstånd från Försvarsmakten.
Foto: Håkan Wall.

Blindrobot hos SMHS i Delary. Här ser man tydligt förlängningsdelen efter radomen.
Foto: Håkan Wall.

Vi avslutar med bilder på de tre Robot 365 som inte byggdes om till blindrobot och som idag tjänar som museirobotar.

Utanför vakten vid RFN i Vidsel står denna mycket väl underhållna Robot 365. Någon anknytning mellan robotsystem 365 och RFN finns dock inte. 
Bilden är tagen med tillstånd av RFN.
Foto Håkan Wall