Systemutbildning i England.
Rolf Nordström anställdes på Kungliga Flygmateriel Förvaltningen, Robotbyrån (KFF:R) på -50-talet. 1968 blir KFF:R istället FMV F:R, Försvarets Materielverk, Huvudavdelningen för Flygmateriel, Robotavdelningen.
Under 1962 -1963 gick Rolf Nordström flera utbildningar i England, hösten 2025 erbjöd han sig att skriva ner sina minnen från denna tid, vilket vi är mycket tacksamma över. Nu lämnar vi ordet till Rolf.
Utbildning för Bloodhound MK II.
Författat av Rolf Nordström.
Det som var speciellt med utbildningen för Bloodhound Mk II var att den skedde i England hos leverantörerna med stort antal svenska deltagare. Normalt brukar några få utbildas och de överför i sin tur kunskapen på hemmaplan. Förmodligen ansågs det att Bloodhound-systemets komplexitet, tillgången på enheter och instruktörer och RAF:s medverkan gjorde det lämpligast att utföra utbildningen i England.
Jag har ingen information om hur utbildningspaketet i beställningen till BAC med underleverantörer Ferranti (Robotelektronik, Radar, Rbgc), EMI (Zonrör), m.fl. var utformat men det ingick en Bloodhound MK II Lead-in Course (introduktionskurs) som RAF School Of Tecknical Training i Newton, Nottingham, svarade för. Innehållet handlade bl.a om den nya teknik som växt fram, CW -teknik (Continuous Wave) t.ex Dopplerradar och systemet i stort. Det som gjorde CW-tekniken möjlig för MK II var utvecklingen av högeffekt- klystroner. De vanligaste radarsystemen arbetade med magnetroner (pulser). Kursen var på en månad. Vi var tillsammans i Newton med en schweizisk grupp. Schweiz hade också köpt Bloodhound Mk II.
Rolf Nordströms certifikat.
Bild via Rolf Nordström.
Denna gruppbild visar samtliga deltagare på kursen som Rolf Nordström berättar om ovan.
Jag har kunnat fastställa vilken avdelning ett antal personer på detta foto tillhör genom att leta upp namnen i listan med alla kursdeltagare. Det har dock inte gått i alla fall, Dahlström och Johnsson verkar inte deltagit i någon annan utbildning och sedan finns det flera med vanliga svenska efternamn, t.ex finns det tre Andersson i listan och jag har inte kunnat fastställa vem av dem som är med på fotot. Att KFF/R står för Robotbyrån vet vi redan, KFF/UH står för Underhåll, CVA står för Centrala Verkstaden Arboga, ELB står för Elektrobyrån.
Bakre raden fr. vänster: Hemingsson (CVA), Ehrler (Schweiz), Andersson, Axelsson, Dahlström, Lundbäck (KFF/R), Johansson, Karlsson, Wiklander (KFF/UH), Eivik (CVA), Lundberg (KFF/UH), Ritter (Schweiz), Egger (Schweiz), Sutter (Schweiz), Hailer (Schweiz).
Mittre raden fr. vänster: Frånlund (CVA), Danielsson (CVA), Johnsson, Malmborg (KFF/R), Ilstam (CVA), Flodkvist (KFF/UH), Dramstad (KFF/R), Floby (KFF/UH), Rydeman (CVA), Jäger (F 2), Glauser (Schweiz), Hegetscheiler (Schweiz).
Främre raden fr. vänster: Gustavsson (CVA), Forsberg, Roos (KFF/R), Fransson (ELB), Hansson (CVA), Eriksson (CVA), Nordström (KFF/R), Moberg (CVA), Stenlund (F 2), Karlsson, Mattli (Schweiz), Ott (Schweiz), Hug (Schweiz).
Foto via Rolf Nordström.
Från Nottingham gick färden för den grupp jag tillhörde, ”robotgruppen”, vidare till Ferranti i Wythenshawe, Manchester. De som tillhörde ”radargruppen”reste vidare till Ferranti i Edinbourgh som tillverkade belysningsradarn Tp 86, Argusdatorn i rbgc mm.
Som framgår av Ferrantis intyg så genomfördes utbildningen där i två omgångar, okt 1962- apr 1963 samt nov. 1963 - december 1963. Anledningen var mängden modifieringar som införts. F.ö, så infördes sådana även under hela ”commissionerings-tiden” på F 8 med sammankomster ca 1 gång/mån då det beslöts vilka som var nödvändiga och vilka som var prestandahöjande. Kostnaderna för det första slaget fick leverantören stå för och de senare betalades av Flygförvalningen).
Kursintyg från Ferranti.
Foto via Rolf Nordström.
Totalt varade utbildningen i Manchester alltså i något mer än 6 månader, avsikten var att kursen skulle vara ytterligare en månad men Flygvapnet ”jagade” pengar till Viggen så vi blev hemkallade i förtid. Förutom teori så ”tränade” vi robotprovning i testriggen. Hos Ferranti så delade man upp oss i en svensk och en schweizisk grupp som ”instruerades” var för sig.
Övriga utbildningar i England.
Övriga utbildningar i England.
Författat av Håkan Wall.
Förutom den introduktionen som Rolf Nordström beskriver och de som vi skrivit om i stycket ”Slutprovning” fanns en mängd olika utbildningar som många svenskar tog del av. Nordström har i stycket ovan nämnt två kurser han gick som finns i nedanstående sammanställning (kurs 3 samt 3a).
Dessa 27 kurser fanns tillgängliga för svensk personal, inom parantes anges antal svenska deltagare:
- 1. 37 veckor. Datamaskin. (7).
- 1a. 4 veckor. Datamaskin, kompletterande utbildning. (3)
- 1b. 7 veckor. Datamaskin, programmering. (2)
- 2. 34 veckor. Robotgruppcentral. (6)
- 2a. 9 veckor. Robotgruppcentral, kompletterande utbildning. (7)
- 3. 32 veckor. Provutrustning. (9)
- 3a. 4 veckor. Provutrustning, kompletterande utbildning. (4)
- 4. 4 veckor. Zonrör. (4)
- 4a. 3 veckor. Zonrör, speciell provutrusning. (2)
- 6. 15 veckor. Startlavett. (3)
- 7. 15 veckor. Huvudkropp. (3)
- 8. 8 veckor. Rammotor och bränslesystem, (6)
- 9. 19 veckor. Belysningsradar. (7)
- 10. 28 veckor. Robotgruppcentral / datamaskin. (4)
- 11. 10 veckor. Startlavett, huvudkropp m.m. (4)
- 12. 10 veckor. Belysningsradar. (2)
- 13. 11 veckor. Grundkurser Ferranti. (3)
- 14. 23 veckor. Grundkurser övriga leverantörer. (5)
- 15. 4 veckor. Redaktörskurs. (8)
- 16. 3 veckor. Orienteringskurs, (genomförs vid tre tillfällen), (62)
- 20. 17 veckor. Robotgruppcentral. (8)
- 21. 18 veckor. Provutrustning. (5)
- 22. 3 veckor. Rammotor och bränslesystem. (4)
- 23. 4 veckor. Startlavett. (4)
- 24. 4 veckor. Huvudkropp. (2)
- 25. 5 veckor. Belysningsradar. (9)
- 26. 4 veckor. Explosivdelar. (3)
Redaktörskurs (nr 15) är för de som ska författa de svenska instruktionerna. Deltagarna var från Robotbyrån, CVA och Normaliebyrån, det var två ingenjörer, tre driftsingenjörer, en byråingenjör, en byråintendent och en byråsassistent.
Orienteringskursen (nr 16) var inte för de som skulle arbeta i systemet utan för byrådirektörer, byråingenjörer, driftsingenjörer och högt uppsatta militärer. Totalt var det 62 personer närvarande under tre kurstillfällen, endast 3 av dessa gick andra kurser.
Totalt var 150 personer i England för kurs, 59 av dessa gick endast orienteringskursen (kurs 16), övriga 91 fick en grundligare utbildning inom sitt område. Vissa kurser riktade sig till den ingenjörer som skulle lära sig utrustningen in i minsta detalj och andra kurser riktade sig mot de som skulle utbilda övrig svensk personal. Många gick endast en kurs men ett stort antal gick både två och tre kurser.
Värt att notera är att för att bli fullt utbildad på datamaskinen fick man vara i England i 48 veckor. Ingenjör O G L Johnsson är den ende som går samtliga tre kurser. Han står som placerad vid F 2 och har troligen arbetat inom robot 365-verksamheten.
Räknar vi ihop det totala antal enskilt genomförda kurser blir det 220 tillfällen.