Under 1961 och 1962 hade operativa studier påvisat ett behov av en utökning av antalet gruppringsområden. I första hand hade man undersökt områden i Gästrikland avsedda för robotdivisionerna vid F 8 men senare kom man även att undersöka områden i Hälsingland. Förstärkningsområdena utökas under1965 till fyra stycken, F8A i Hälsingland, F8B i Gästrikland, F10A i östra Skåne och F10D i västra Skåne varpå grundläggande rekognoscering påbörjas för att hitta lämpliga grönområden även i Skåne. Mellan hösten 1969 och november 1971 omorganiseras förstärkningsalternativens förbandstillhörighet och CFV fastslår slutligen förstärkningsalternativen till F8A, F8B, F10A och F17C. F10D har således utgått och F10A har flyttat från den ursprungliga platsen på östkusten till västkusten, inom samma grönområde som den nu avvecklade F10D men med andra nyrekognoserade grupperingsplatser. F17C har övertagit F10A tidigare grönområde samt dess grupperingsplatser. Dessa platser planerades för att kunna, i vissa operativa riktningar, kunna förstärka luftförsvaret utan att det krävdes några större investeringar. Förstärkningsalternativen planerades så att exempelvis förband från F 8 skulle kunna gruppera i Skåne eller att F 10- eller F 17-förband skulle kunna gruppera i Gästrikland/Hälsingland utan att ordinarie grupperande förband skulle behöva flytta.
 

Under mitten av 60-talet påbörjas provverksamhet med en transportabel robotplatta i metall. Robotplattan, som var en engelsk konstruktion, var rund och skulle läggas ut enligt tårtbitsmodell. Tanken med denna transportabla robotplatta var bland annat att ytterligare minska risken för att krigsgrupperingsplatserna röjdes då det framöver inte skulle behöva gjutas några robotplattor i betong som skulle kunna avslöja vad det rörde sig om för plats. Robotplattan skulle kompaniet ha med sig vid gruppering. En stridsgrupperingsplats skulle i och med detta bestå av en slinga innehållandes totalt sju grusade ytor med bärlager under varav fyra skulle vara runda till formen samt i närområdet, två gjutna mastfundament avsedda för simulatormast och radiolänkmast. De fyra runda ytorna var avsedda för att lägga ut den transportabla robotplattan på. Den runda ytan skulle ha en diameter på 14 meter och vara uppbyggd enligt följande trelagerprincip; det första lagret, närmast marken, skulle bestå av ett 10–60 cm tjockt förstärkningslager.Därefter skulle man lägga på ett 10 cm tjockt bärlager för att sedan lägga på det sista lagret bestående av 15 cm makadam. Den runda ytan skulle ha ett lätt konkavt utseende och påminna om vad man skulle kunna likna med en mycket liten kulle. Kullen skulle sedan maskeras genom att man lade på ett cirka 10 cm tjockt lager jord som man toppade med gräsfrö. Med tiden skulle den runda ytan bli gräsbeklädd och man räknande även med att ett visst mått av naturlig vegetation skulle växa upp i form av mindre buskar och liknande växtlighet. Platsen skulle, om allt gick som planerat, se helt naturlig ut.
 

Ursprungligen var det tänkt att de krigsgrupperingsplatser som skulle tillhöra förstärkningsalternativen skulle anläggas på samma sätt som de övriga krigsgrupperingsplatserna, d.v.s. med fyrkantiga robotplattor i betong men under den senare delen av 60-talet övergår man till att planera och rekognoscera för krigsgrupperingsplatser där man avser att använda systemet med de transportabla robotplattorna. Rekognosceringen pågår totalt mellan åren 1965 och 1971 och under våren 1972 beslutar CFV att totalt elva platser ska byggas varpå detaljplanering och projektering påbörjas. Dessförinnan har CFV i ett separat beslut i november 1971 beslutat att :119 Matteröd skall anläggas som en icke sekretessbelagd övningsgrupperingsplats för F 10. Planen var att förstärkningsalternativen skulle vara färdiga under det tredje kvartalet 1973 och att systemet skulle vara operativt under det fjärde kvartalet samma år men den 7 mars 1973 beslutar CFV att allt arbete med planering och projektering av förstärkningsalternativen ska avbrytas varpå allt arbete läggs ner. Anledningen till detta blev inte helt och hållet klarlagt under arbetet med denna bok men sannolikt är det ett resultat av flera olika samverkande faktorer. Under 1972 beslutas det med hänvisning till LFU67 att robotsystemet skall avvecklas i sin helhet mellan åren 1974 till 1978 och med en första förbandsneddragning under 1974. Den 30 juni 1974 läggs robotdivisionerna vid F 8, F 10 och F 12 ned och de kvarvarande divisionerna vid F 13 och F 17 omorganiseras till två robotbataljoner. Förbandsneddragningen leder till att robotbataljonerna får ett utökat antal krigsgrupperingsplatser då de krigsgrupperingsplatser som tillhört F 8 tilldelas F 13 och de krigsgrupperingsplatser som tillhört F 10 och F 12 tilldelas F 17. Sammantaget kan det antagas, med det ovanstående i åtanke, att förstärkningsalternativen helt enkelt inte längre behövdes. Det avbrutna arbetet kan motiveras både av operativa skäl (då man hade redan tillräckligt med platser i och med förbandsneddragningarna) och av ekonomiska skäl (då det hade kostat att bygga klart).

Grovrekognocering av stridsgrupperingsplatser för F8A och F8B inom förstärkningsalternativen.
Källa: KrA.

 

Grovrekognoceringa av stridsgrupperingsplatser för F10A inom förstärkningsalternativen.
Källa: KrA.





 

Principskiss för uppbyggnad av den hårdgjorda yta på vilken man skulle placera den transportabla robotplattan.