Hkp 4 på uppdrag i skärgården.
Foto: F 8 Kamratförening bildarkiv.

År 1958 ombaserades Flygräddningsgruppen (FRÄD) till F 8 från F 2. Flygräddningsgruppen bestod vid denna tid av endast  två Catalinaplan. Den tredje Catalinan hade skjutits ned av ett ryskt jaktplan över Östersjön i juni 1952, och övriga flygplanen hade avvecklats. Flygplansflottan kompletterades senare med två Tp 83 Pembroke.

Flygräddningsgruppens första helikopter var Hkp 2, vilken tillfördes 1959. 1962 tillfördes Hkp 1, i folkmun kallad "bananen"  och F 8 blev därigenom den första använaren inom flygvapnet av detta system. Samma år tillkom även Hkp 3.

1962 omorganiseras F 8 från flygflottilj till flygkår. Flygräddningsgruppen blir kvar och 1963 tillkom Hkp 4. Från 1964 använde flygräddningsgruppen enbart Hkp 3 och 4. Hkp 4 användes också för civil sjöräddning, sjuktransporter med mera, och från april 1967 hade F 8 en helikopter i beredskap dygnet runt, med basering på Visby flygplats. Catalina-flygplanen avvecklades 1966. Under 1966 skedde också en omfördelning av helikoptrarna inom Flygvapnet och de tunga helikoptrarna fördelades mellan F 8, F 15, F 17 och F 21, där F 8 fick tre helikoptrar.

Från den 1 april 1967 infördes dygnet runt beredskap vid flygräddningsgruppen. Bakgrunden var att man ansåg att helikoptrarna var ett viktigt komplement i sjöräddning. Och från att endast haft helikopterbesättningarna i beredskap under flygövningar, så övergick kåren till att hålla en helikopter i ständig beredskap, vilken utgick från Gotland. På Barkarby hade man normalt ingen beredskap, utan därifrån skötes underhåll, utbildning och transporter. När F 8 lades ner 1974 fördelades de kvarvarande helikoptrarna mellan flottiljerna.