Författat av Fredrik Lagerlöf efter intervjuer med C rbdiv/C rbbat F 13 Åke Janneryd samt C rbdiv F 8 Sven Hammar.
---
En hungrig soldat är en dålig soldat sägs det, och det stämmer förstås alldeles utmärkt. De av oss som gjort värnplikten kan nog räkna upp både ett och annat tillfälle där man i fält funnit att given uppgift, oavsett art, är synnerligen svårmotiverad på grund av att man är hungrig. Är man däremot mätt och belåten kan även de mest meningslösa uppgifter accepteras, exempelvis som att vakta en buske eller en viss sten då denna av någon outgrundlig anledning, i alla fall enligt befälet, är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet. Mat har av denna anledning alltid varit viktig för både moralen och den allmänna trivseln bland soldaterna.
 
Vid den dagliga fredstjänsten på flottilj/kår var de värnpliktiga hänvisade till värnpliktsmatsalen för samtliga måltider. Hade man beredskapsuppgifter åt man i skift. Befäl åt i matsal för enskild eller vid respektive mäss. Undantaget var vid jourtjänst då dagofficeren intog sina måltider tillsammans med de värnpliktiga. Under grundutbildningen ingick viss utbildning och övning i att tillreda egen mat i kokkärl, mer allmänt känd som ”snuskburken”, över antingen öppen eld eller med brännare och rödsprit.  Man fick även öva att använda och tillaga reservlivsmedel, om än i ganska begränsad utsträckning.

1968 tillfördes kompanierna kokgrupp. Kokgruppen ingick dock endast i krigskompaniet och var således inte en del av freds- och utbildningsverksamheten. Kokgruppen omfattade sex personer, ett värnpliktigt underbefäl - tillika gruppchef, ett värnpliktigt underbefäl - tillika ställföreträdande gruppchef och fyra värnpliktiga. Samtliga tjänstgjorde i krigskompaniet som kockar men de fyra värnpliktiga hade delad tjänst och tjänstgjorde också som bilförare respektive reservbilförare. Kockarna togs från Arméns utbildningsreserv men omplacerades och krigsplacerades vid robotkompanierna och kunde därefter nyttjas vid KFÖ, SFÖ eller vid andra större övningar. Senare kom kockar att utbildas centralt på kock- och kommisarieskolan vid
F 17.

I samband med tillförseln av kokgrupp tilldelades även kompanierna kokutrustning. Vissa kompanier fick koktraktorkärra 111 medan andra kompanier tilldelades kokutrustning avsedd för att placeras på flaket på en lastbil. Kokutrustningen var dock den samma. Vid de förband som inte fått koktraktorkärra hade man i händelse av krig avsikt att placera kokutrustningen på en inmönstrad lastbil, men under övningar använde man ltgbil 941 för uppgiften. Kokgruppen ingick i trosstroppen som stod under befäl av troppchefen – tillika kompanikvartermästaren.
 
Vid de tillfällen då kompanierna befann sig i terrängen, dvs. vid sin övningsplats eller vid någon annan plats var de hänvisade till att äta mat som tillagades och i vissa fall även utspisades på annan plats, exempelvis centralkök, vid annat förband eller motsvarande. Exempelvis intog robotkompanierna vid F 8, i samband med övningar på övningsplats :15 Alunda ofta sina måltider vid antingen F 16 där den 161.basbataljonen skötte deras utspisning eller vid Fält 54 Gimo. En del måltider intogs dock i fält, vid dessa tillfällen hämtades maten till platsen i kantiner och serverades på papperstallrikar, åt gjorde man med plastbestick. När F 13 befann sig vid sin övningsplats :85 Västra Ed hämtades den mesta av maten, dvs. frukost, lunch och middag från ett hotell i Gamleby.   

En korv med bröd är aldrig fel, och speciellt inte i fält!
Foto: Benny Hellström, F 10.

Vid varje kompani inrättades det även ett fältmarkenteri. Markenteriets ”lokal” var en större trälåda som var försedd med hänglås och märkt ”Markalåda”. Denna låda ställdes upp i på bockar, stockar eller på annan lämplig plats. Kompaniorder dikterade öppettiderna och dessa inföll oftast i samband med måltider. Innhållet i markalådan varierade lite från fältvecka till fältvecka men i regel innehöll den några sorters snus, några sorters cigaretter, godis, kakor och lite annat smått och gott som kunde anses vara uppskattat i fält. Veckotidningar och serietidningar var sällsynt i markalådan men det har vittnats om att det vid några få tillfällen slunkit med någon slags herrtidning som placerats långt ner i lådan, dessutom väl gömd. Påfyllning av markalådan skedde på följade vis; på väg ut till övningsplatsen gjorde kompaniet halt vid den lokale affärsidkaren av dagligvaror. Kompanichef och markenteriföreståndare gick in i affären, valde ut det varor man ville ha, och handlade på krita (givetvis i samförstånd med ägaren). Man såg dessutom till att förhandla till sig rabatt så att man kunde erbjuda bra priser till kompaniets soldater. Väl på plats i fält skrevs en prislista som sattes upp och därefter var kommersen igång vid de tider när markenteriet höll öppet vilket i regel var på morgonen, innan dagens verksamhet drog igång, och på eftermiddag/kväll, efter det att dagens verksamhet avslutats. Det fanns en särskild ”markakassa” och endast kontanter godtogs. Att handla på krita var det inte tal om, ville någon handla fick denne också betala där och då. På hemvägen efter fältveckans slut stannade kompaniet åter vid den affär där varorna inköpts. Osålda varor räknades av och återlämnades varpå notan räknades ut och betalades. 
 
I krig var läget ett annat. I mobförrådet fanns en sats reservlivsmedel till varje soldat. Den innehöll bland annat konserver, kex, choklad, kaffepulver och socker. Reservlivsmedlet tilldelades vid mobilisering och fick endast förtäras på kompanichefs order. Vidare fanns mobförrådslivsmedel för tre dygn åt hela kompaniet. Detta var hållbara livsmedel, exempelvis konserver, som skulle användas av koket innan de civila leveranserna av livsmedel kom igång.  Vad och var man skulle hämta sina livsmedel, så kallade ”hänvisningar”, var mycket noga planerat. Det kunder röra sig om ortens butiker, regionala förråd eller närbeläget större förbands förråd. Det fanns i förhand tecknade avtal med grossister om ökad leverans av utvalda varor till de butiker där förbanden skulle hämta sina varor. Vatten togs från lokal brunn, oftast en bondes och även detta var noga planlagt.

Utspisning av manskap vid :15 Alunda under SÖF 1971.
Foto: F 8 Kamratförening.